Glassplitter på golvet, flera uniformerade poliser och en lärare med sönderrivna kläder. Lärare som kom till lärarrummet efter avslutad undervisning den där eftermiddagen förra året förstod att något ovanligt hänt på den fristående gymnasieskolan.
– Det blev chockartat för många kollegor, ingen såg nog att det skulle kunna hända på skolan, säger Erik.
Det har nu gått tillräckligt med tid för Erik ska orka berätta sin historia.
– Våld och hot mot lärare är ett viktigt ämne som vi måste våga lyfta.
Erik heter något annat, men vill inte gå ut med sitt namn med hänsyn till eleven och för att inte heller oroa skolans kommande elever.
När personalen förlorade kontrollen över den upprörda situationen på skolan larmade en kollega till Erik polisen. En ursinnig elev hade slagit sönder saker och överföll Erik när han skulle lugna ner honom.
Eleven tog strypgrepp och hotade att döda honom. Han fick flera sparkar och slag mot överkroppen. En spark träffade ansiktet och en knytnäve tog hårt i bakhuvudet. Erik fick skydda ansiktet med händerna när eleven piskade honom med en elsladd till en skrivare som orsakade smärta i händerna efteråt. Men i övrigt klarade han sig undan utan allvarligare skador.
– I mitt huvud minns jag händelseförloppet i detalj, men jag minns inte min upplevelse av det, berättar Erik.
Hans minne är att polisen kom på bara några minuter och agerade proffsigt. När de anlände hade eleven stängt in sig i vaktmästeriet där allehanda verktyg förvarades och skolans personal var oroliga för att han skulle skada sig själv eller någon annan.
– När han stängde dörren gick vi inte in. Som tur var kom polisen då. Fyra poliser med dragna vapen gick in till honom.
Andra lärare vi har varit i kontakt med vittnar om att polisanmälan inte alltid görs. Till bakgrunden hör att Justitieombudsmannen, JO, 2018 uttalade sig om att skolan bör vara återhållsam med att göra en polisanmälan mot de yngsta eleverna. Men i Eriks fall blev det anmälan, åtal, rättegång – och fällande dom.
– I stunden ville jag inte polisanmäla. Min instinkt var att undvika att eleven skulle hamna i trubbel. Men polisen klargjorde att de såg det som hänt som ett lagbrott och upprättade en anmälan ändå. Det var litet skönt att beslutet inte låg i mina eller skolans händer.
Efter incidenten stängdes eleven av i två månader, så länge har skolans huvudman lagstöd för en avstängning. Men när eleven kom tillbaka sattes en extraresurs in som skulle finnas vid elevens sida. Rektorn var också tydlig med att det var olämpligt att Erik skulle fortsätta att vara mentor åt eleven.
– Skolan har överlag gett ett bra stöd. Ledningen tyckte att jag skulle gå till företagshälsan. Det tror jag var en bra hjälp. Vi har också haft flera möten för att lära av incidenten.
– Mina kollegor har stöttat mig på ett fantastiskt sätt. Vi har pratat och bearbetat det som hände känslomässigt. Flera kollegor, och även rektorn, var med under rättegången för att visa sitt stöd.
Erik berättar om en oro inför rättegången, och funderade över om hans agerande skulle ifrågasättas. Om han hade kunnat göra något för att undvika den situation som uppstod. Men eleven erkände brottet – och dömdes både för hot och våld mot tjänsteman.
– Domen bidrog till att få ett avslut för mig. Men jag känner ju samtidigt med eleven och hans familj.
Erik krävde inget skadestånd, för han ville inte att familjen skulle drabbas ytterligare. Elevens straff blev ungdomstjänst i 40 timmar, men rättens ordförande var tydlig med att om han hade varit myndig hade straffet blivit ett annat.
– Det blev en tankeställare. Oavsett vad vi i skolan tycker är det så rättsväsendet ser på allvaret i det som skedde.
Har händelsen förändrat dig som lärare?
– Lite grand, men inte så mycket. Jag är elevsocial och lite lättsam. Efter händelsen kom avstängningen och sedan distansundervisning. När alla elever skulle komma tillbaka var det spänt.
– Om elever har varit lite hetsiga har jag varit känslig för det. Det kan trigga igång en stressreaktion. Men det har blivit bättre.
Har du velat lämna yrket?
– Psykiskt var jag inte på topp efter händelsen och någonstans kom det upp ett tvivel. Ska jag skita i det här?
– Men jag kom in sent i yrket och kände att det är ju det här jag vill göra. Det är roligt att undervisa i de ämnen jag har. Jag trivs med kollegorna på arbetsplatsen. Det finns ingen tvekan.