Han skojar om att han varit "gratis arbetskraft" som drevkarl – en inte oväsentlig uppgift i ett jaktlag.
– Jag jagar inte själv, säger han. Däremot kom hans välkänt höga stämma väl till pass, kan man tro – för Björn Erikssons uppgift var att locka fram bytena. Som tack fick han delta i en middag.
– Och så fick jag varmkorv i skogen! säger han.
– Jag var inbjuden till jakter vid ett par tillfällen för åtta-nio år sedan, minns han och tycker det är lite märkligt att den här typen av aktiviteter ska bli en rättssak.
Björn Eriksson har tidigare figurerat i utmarkerna av en utredning om korruption i samband med jakt. För några år sedan skedde en liknande utredning mot en landshövdingkollega som hamnade i blåsväder efter att ha låtit sig inbjudas till jakt.
– Jag var inkallad som karaktärsvittne, säger Björn Eriksson och berättar att han argumenterade kraftfullt för att den här typen av uppdrag tillhör en landshövdings arbetsuppgifter. Han anser att det kan vara till nytta för ett län att landshövdingen har kontakter med personer som exempelvis investerar kapital och främjar sysselsättning. Just det här fallet vill han inte kommentera närmare:
– Jag har ingen uppfattning om det. Jag vet inte vad åklagaren har för fakta.
– Det finns också en skala i jakterna, från där man åker till Alaska för att jaga björn till det "hemvävda" där man åker till Östergötland.