Ewa gillar skoj på hoj
Ett nytt skinnställ. Svart, förstås. Det är vad Ewa Fagerström önskar sig i 50-årspresent i dag.
Efter att ha arbetat som kontorist inom polisen från 1969 till 1984 utbildade hon sig till arbetsterapeut vid vårdhögskolan i Linköping och tog examen 1987.
Nu arbetar hon vid handikappenheten Personlig assistans inom Norrköpings kommun, efter att tidigare ha varit enhetschef inom äldreomsorgen, bland annat vid Tallebo servicehus i Skärblacka. Tillsammans med en tidigare sambo har hon också arbetat i Nibbes möbelrenovering.
Hon är med i Missionsförbundet i Norrköping, där hon är aktiv i verksamhetsrådet och som kyrkvärd. Och så är hon sekretare i motorcykelklubben Gull-Olle MC.
- Jag är en av runt 25 aktiva, förklarar hon via mobiltelefon dagen innan födelsedagen.
Det är mycket att styra med inför det stora kalaset på Hemvärnsgården på fredagskvällen, men hon hinner stilla reporterns nyfikenhet inför den udda kombinationen femtioårig kvinna och japansk motorcykel.
- Ja, det är kanske lite udda. Men jag känner flera tjejer i min ålder som kör. Vi blir faktiskt fler och fler.
<p><b><font size="2">"En typisk tjejhoj"</font></b>
Ewa körde motorcykel för första gången för tre år sedan. Det började med att jag satt bakpå, sen ville hon köra själv.
Sagt och gjort. För två år sedan köpte hon sin Suzuki Savage 650 cc - "en typisk tjejhoj", förklarar hon.
-Den är precis lagom för mig.
24-åriga dottern åker gärna med, medan Ewas mamma är något mer tveksam inför dotterns framfart. Motorcykel må vara ett nytt intresse, men tvåhjulingar hade Ewa en viss vana vid.
- Jag var rätt vild på moped i tonåren, säger hon. Jag lånade gärna kompisarnas moppar och drog i väg.
I födelsedagspresent hoppas hon framförallt på en sak, ett nytt skinnställ. Och det ska vara svart.
- Det är vad man har när man kör den hojen som jag gör.
Så jobbar vi med nyheter