Fågel med smak för vin och sprit

När jag var ung sjöng man en idiotisk studentsång som jag barmhärtigt nog har glömt. Det enda jag minns av den var att sångens berättare skulle vara full som en alika när han stod inför Sankte Per. Jo, och så tänkte han sig visst paradiset som en vinkällare där han kunde ligga med munnen direkt under en vintunnas kran. Man skall allt vara död för att ge sig till att dricka på ett sätt som bara kan sluta med döden. Men frågan är: vad är en alika? Det har jag undrat då och då i väldigt många år.Den fågel som i större delen av landet kallas "kaja", heter i Skåne, Halland och Blekinge "alika". Detta namn anses komma från "Ale"- ett namn på en kvinna i en djurfabel som uppträdde i en fågelkropp. Kaja är ett onomatopoetiskt (ljudhärmande) ord, som alltså försöker beskriva dess läte.
Fyllkaja, säger man ju också. Kajan har alltid ansetts vara begiven på mäsk som blev en restprodukt vid de gamla bryggerierna. Ofta såg man kajor vingla omkring runt mäskhögarna alldeles packade.
Dessutom förekom förr att man roade sig med att berusa kajor, eller alikor, avsiktligen. Detta gjorde man genom att mata dem med bröd som var doppat i brännvin. Att beskåda dessa riktiga "fyllkajor" ansågs som ett verkligt nöje.
Carl Michael Bellman skaldade: "Skådom här en Bacchi kaja som i Sodoms portar står."
En annan fågel, trasten, ansågs förr vara särskilt lockad av vin.
På franska säger man också: "full som en trast". Carl von Linné berättar på 1700-talet om en trast. Den var tämjd av en värdshusvärd och sprang omkring på borden och drack ur glasen. Den drack så mycket vin att den blev skallig, skriver Linné.Källa: Staffan Hammerman på internetsajten Hammermans Ordbruk