Familjelyckan vändes i kvinnokamp

Intellektuell och konstnärlig. Talade fem språk flytande, inbegripet svenska redan när hon steg iland vid Manilla i Stockholm.
Familjen spelade och sjöng, bildade egen kör och ensemble. Men skrev också en egen bulletin - Dagliga nyheter.
När sonen Gustaf låg i Uppsala komponerade han Sjungom studentens lyckliga dar. Bröderna stortrivdes i den lärda miljön.
Dottern Eugénie tecknade sina ögonblicksbilder från familjelivet. Mest berömd blev hennes parianfigur Kan du inte tala ?.

Förlorade tre barn
Dessa barn var Josefinas ögonstenar. Karl, som var äldst, blev också en god målare. Men hans öppna protest mot modern och hennes religion gav henne ett stort ärr i själen.
Det blev till sist tredje sonen Oscar som tog över spiran. Också han med en stark dragning åt poesin och medlem av Namnlösa sällskapet.
Fem barn - men Josefina fick uppleva att förlora tre. En tuberkolossmitta bland lärarna gav barnen klen hälsa. Gustaf dog i tyfus under besök i Norge. Karl och August dog inom ett år.
Josefina stod sorgerna bi även om hon vakade sig sjuk. Chocken blev total när maken Oscar dog 56 år gammal. Hjärntumören, stor som ett ägg, uppenbarades efteråt.

"Gick som genom eld"
Han arbetade ihjäl sig, tror forskarna. Varm humanist och engagerad i fångarnas miserabla tillvaro reformerade han fångvården och fattigvården och införde arvsrätt för kvinnor. Vacker och franskt belevad drogs han till kvinnor.
Skådespelerskan Emilie Högqvist blev hans tillflykt inte långt från hemmet. Två söner blev resultatet. I fönstret på Stockholms slott stod Josefina och såg ljusen lysa. "Jag gick som genom eld", lär hon ha anförtrott sin biktfader.
Hon vek inte en tum. I stället kastade hon sig in i arbete för sin tro. På slottsvinden fanns hennes tillflykt - ett medeltida altare och målningen Ecce Homo. När hon såg att hennes katolska trosfränder firade mässor i misär på Södermalm - grannar med rannsakningsfängelset - grep hon till verket. Pengar samlades in i Bayern, där hon växt upp, och arkitekten Fredrik Blom ritade kyrkan.
Sankta Eugenia blev 1837 landets första katolska kyrka efter reformationen. Snöpligt jämnad med marken när tunnelbanan skulle fram 1968. Först efter 14 år och många hinder kunde en ny kyrka tas i bruk vid Kungsträdgården.
Varje söndag deltog drottning Josefina - trotsande allmänna opinionen som aldrig förlät henne att tornet rasade på kyrkan och dödade protestantiska arbetare.

Tog emot hjälpsökande
16 år gammal stod hon brud och fick löftet att förbli katolik. Men "kyrktagas" i Storkyrkan måste hon efter tronföljarens födelse och grät floder. Då mognade beslutet att verka för ekumenik.
Josefina gav sig kvinnosaken i våld. Hon såg en möjlighet att kvinnor kunde få arbete inom inhemsk silkesmaskodling. Hon inrättade rader av stiftelser, bland annat för fattiga gamla katoliker och mindre bemedlade av högre stånd. Varje dag tog hon emot hjälpsökande. Arvet efter systern gick helt till välgörenhet. Få i hennes position kan sägas ha uträttat mer.
Hennes namn hade Napoleon bestämt. Hans styrande hand anas bakom familjens öde. Farfar var ökänd som salongslejon och förebild till Valmont i skandalromanen Farliga förbindelser. Jakobinen Alexandre de Beauharnais miste huvudet efter revolutionen men hustrun Joséphine gifte om sig med kejsaren själv. Dyrkad inrättade hon sin "roshydda" i Malmaison och förde två barn i boet.
Sonen Eugène beordrades av Napoleon att gifta sig med högättade Augusta Amalia i Bayern - blev vicekung i Italien och där i Milano föddes alltså Josefina, uppkallad efter farmodern. Efter Napoleons kollaps flydde familjen till morföräldrarna och inrättade sig som hertigparet av Leuchtenberg. Tyskan blev för Josefina "hjärtats" språk.
I hennes blod flöt åtråvärda kungliga anor och hon var således ett gott parti när Oscar gav sig ut på friarstråt. Hans far Karl XIV Johan hade prickat in lämpliga objekt.

Kungens solstråle
På tredje dagen bestämde sig Oscar. Josefina var inte bara vacker utan vänlig, klok, charmfull och begåvad. Hon blev den solstråle som kungen saknat, sedan hans egensinniga hustru Desideria flytt den mörka Norden.
Han till och med gav henne en egen "Josefinadag" i augusti. Alltmedan sonhustrun gärna axlade manteln som kronprinsessa även av Norge där fjordarna påminde om "hemma". Biskopen i Trondheim vägrade emellertid kröna henne med hänvisning till hennes tro.
Då skulle inte kvinnor skylta med sin intellektualism. Men Josefina, som läste mycket och hämtade in stora kunskaper, medlade med takt och skicklighet mellan far och son i de flesta regeringsfrågor.
Precis som sin farmor gick hon dessutom in för att odla rosor och skapade Rosendals trädgårdar. Och vad minns vi? Ja, nästan bara hennes juveler som hon övertog efter sin rika syster, kejsarinnan Amalia i Brasilien.
De Leuchtenbergska safirerna och kamédiademet från Napoleontiden bärs med förkärlek av drottning Silvia. Till fest dukas med den anslående brasilianska silverservisen.

Trofast natur
Av hennes egen hand finns både sångtexter och en broderad kormatta av imponerande mått. Den låg framme när man i förra veckan, onsdagen den 14 mars firade att det var 200 år sedan hon föddes.
Kronprinsessan Victoria deltog i minnesmässan med biskopen Anders Arborelius i Katolska domkyrkan.
Musiken av maken Oscar och älsklingsbarnen Gustaf och Eugenie levde upp igen vid ett välbesökt symposium i Börssalen. Här tecknades bilden av ett djupt mänskligt kvinnoöde. Men också en starkt konstnärlig och trofast natur. Josefina blev älskad och respekterad, så som hon önskade att hennes kyrka , "misskänd och föraktad", skulle bli.
Prinsessan Christina företrädde familjen bland de inbjudna med landshövdingen i Stockholm, tidigare östgötske riksdagsledamoten Per Unckel i spetsen.

Familjelyckan vändes i kvinnokamp

Hon var trofast - mot sin man och familj. Men också mot sin kyrka. Och inte minst kvinnosaken. Drottning Josefina stiger fram som en fängslande personlighet tvåhundra år efter sin födelse.