Huvudbyggnaden på Björnsnäs utgör en imponerande syn. På andra sidan byggnaden tar fälten vid hela vägen ned till Bråviken.
Torkan under den heta sommaren 2018 var plågsam på många olika sätt. Inte minst jordbruket led svårt när skörden svek som en följd av att värmen kompromisslöst kramade fukten och livsandarna ur den mest näringsrika av jordar.
Familjen Trozelli på Björnsnäs klarade sig förhållandevis bra. Tacka gårdens förnämliga åkerjord för det. Ett undantag när solen gassade och regnet uteblev. En jord som kunde hantera torkan. Just då, sommaren 2018, stod det samtidigt klart för familjen Trozelli att deras mark var ägnad för jordbruk och enbart jordbruk. Som den alltid, sedan urminnes tider, varit. Att brukas snarare än att bebyggas.
Våren tar en tillfällig paus när vi nu besöker familjen Trozelli på Björnsnäs. Det viner över fälten och regnet hotar från de tunga skyarna. Sedan 1848 har släkten Trozelli drivit och brukat Björnsnäs i det fascinerande landskapet längst in i Bråviken där slättlandskapet övergår i storskog och där klättringen upp mot Kolmårdens branter börjar.
Ännu ett generationsskifte närmar sig.
Henning och Gabrielle Trozelli har drivit gården de senaste tio åren.
Sonen Lars Magnus och hans fru Johanna är redo att föra stafettpinnen vidare, in i framtiden. De blir den sjunde generationen i ordningen.
– För min del kan det gärna få ske i morgon, säger Lars Magnus Trozelli med ett leende.
"Vi är lyckligt lottade", menar Henning Trozelli och beskriver tio års skötsel av Björnsnäs som de bästa åren i hans liv.
Skrattet runt kaffebordet direkt därpå kan bottna i två olika saker. Dels som en påminnelse om att Henning och Gabrielle Trozelli inte är färdiga med sitt långlivade dagsverke och redo att lämna över riktigt ännu. Men också som en lättnad över att höra att den yngre generationen verkligen vill driva verksamheten vidare. Det är ingen självklarhet inom svenskt jordbruk.
– Vi håller på så länge som vi har någonting att tillföra, Gabrielle och jag, säger Henning Trozelli.
– Samtidigt är vi lyckligt lottade. För många stora jordbruk är det ett dilemma att inte kunna hitta en naturlig efterträdare. Det är inte som förr. Då gick verksamheten i stort sett alltid i arv. Nu finns det på tok för många 70-åringar som sitter på sina gårdar utan att ha någon som kommer efter dem. För oss känns det roligt att kunna fortsätta att investera i verksamheten, nu när vi vet att Lars Magnus och Johanna ska föra arvet vidare.
Utanför fönstret tar rapsfälten vid. Gröna än så länge. Guldgula inom några veckor och en viktig del av verksamheten på gården. Följer man fälten med blicken, tycks de försvinna in i oändligheten. Vyn tar inte stopp förrän en brant lagervägg plötsligt skjuter rakt upp mot himlen långt där borta. När Norrköping växer norrut, är det de stora lagerlokalerna som står för de främsta landvinningarna. De kilometervida slätterna med direkt anslutning till Norrköpings hamn och Kardonbanan gör marken särskilt intressant för kommunen i jakten på nya investeringar och arbetstillfällen. Den branta lagerväggen står, om man så vill, som en symbol för kampen om marken och mötet mellan två skiftande typer av industri.
Vi återkommer till det.
Generationsskiftet närmar sig på en av landets bördigaste jordar. Lars Magnus och Johanna Trozelli (till vänster) blir den sjunde generationen att driva Björnsnäs när de tar över efter Gabrielle och Hennig Trozelli.
I dagsläget står Björnsnäs för motsvarande cirka 30 procent av Norrköpings lokalproducerade livsmedel. Ett lokalt storföretag, ett av kommunens största i branschen, som framförallt har kycklinguppfödning, spannmål, raps och baljväxter på repertoaren. En industri där det ekologiska kretsloppet knyter ihop och påverkar allt som sker på gården.
– Vi levererar åtta tusen ton bulkvolymer baslivsmedel om året. Jordgubbar i småförpackning är inte riktigt vår melodi. Det gör andra duktiga bönder bättre, säger Henning Trozelli.
– Men vi är ett företag som alla andra med en affärsverksamhet som måste gå ihop sig vid årets slut. Helst ge lite vinst också så att vi kan investera. En ny traktor kostar en miljon. En tröska fem-sex miljoner. Det är stora pengar och hårt arbete hela tiden. Men vi ska inte klaga. Det är ett fantastiskt liv. Så länge kugghjulen hakar i och fungerar.
Gabrielle Trozellli poängterar en annan viktig aspekt.
Förvaltningsuppdraget.
– Det löper från generation till generation. Nu är det Hennings och min tur att driva gården och förhoppningsvis kunna lämna över den i ännu bättre skick än när vi tog över den. Det känns väldigt viktigt att kunna fullfölja arvet, säger hon.
Traditionen och släktkrönikan ger henne dessutom rätt.
Lars Magnus Trozelli etablerade släkten i Norrköping runt 1820 när han blev kommunens justitieborgmästare. Tillsammans med familjen Swartz ägde Lars Magnus Trozelli den äldre bland annat Holmens bruk. Så småningom tog hans son, Henning Trozelli den äldre, över Holmen, inklusive kvarnar, pappersbruk, verkstäder och ett 25-tal gårdar. Han skänkte det inköpta vattenfallet i Strömmen vid Fiskeby till kommunen som därmed kunde etablera Norrköpingsbornas vattenförsörjning. Henning Trozelli testamenterade sedermera hela sin förmögenhet till Norrköpings stad i form av en fond i sin fars namn och medverkade därmed till finansieringen av flera betydande institutioner, bland annat Hörsalen.
Banden mellan släkten och kommunen var starka.
Så här såg Björnsnäs ut från luften år 1935. Bilden hänger på väggen i ett av stallarnas kontor.
Under senare år kan förhållandet sägas ha satts under press när den styrande Kvartetten tydligt förklarade att man ville köpa stora delar av familjen Trozellis odlingsmark på Björnsnäs. 2017 antog kommunpolitikerna en översiktsplan där stora delar av Malmölandet pekades ut som möjlig verksamhetsmark. En del av den marken ägdes redan då av kommunen men en stor del av marken tillhörde Björnsnäs. Vi har, under senare år, skrivit en mängd artiklar i frågan och ett tag låg kommunen på offensivt i sin strävan. Tvångsinlösen nämndes som en möjlig utväg för att nå målet.
– Vi behöver den här marken. Det är bråttom, vi har stora, seriösa företag som vill etablera sig här snabbt. Får vi inte marken flyttar företagen till andra orter och vi går miste om mellan 300 och 700 jobb, sa Reidar Svedahl (L) i en NT-intervju i augusti 2020.
Familjen Trozelli gav sig inte och sedan dess har kommunen tvingats ge upp sina planer på att köpa odlingsmark på Björnsnäs för att bygga på. Familjen fick också stort stöd hos allmänheten.
Vi återvänder till den heta sommaren 2018.
Det var då, om inte förr, som det blev uppenbart för familjen Trozelli likaväl som för gemene man att jordmån och åkermark som den på Björnsnäs behövs. För växtlighetens och livsmedelsproduktionens skull. För framtiden.
– En av de absolut bästa jordarna i Sverige. Jag säger inte den allra bästa. Det är inte värt att reta upp någon i Skåne. Men en av de bästa, säger Henning Trozelli.
– Det är gammal sjöbotten. En gång i tiden gick Bråviken ända in i hit. Det gör att jordstrukturen kan behålla vattnet på ett fantastiskt sätt. Det märkte vi 2018 under torkan. Vi var inte alls så påverkade som många andra. Marken ska utnyttjas till jordbruk. Ingen diskussion. På sätt och vis kom torkan lägligt, för vi fick opinionen med oss mot kommunen när allmänheten började inse hur torkan påverkade livsmedelsproduktionen på andra håll. Det gav oss ny kraft.
Vi går en sväng på gården. Imponeras av de båda huvudbyggnaderna på varsin sida av vägen. Tittar in i det egna kapellet med klockstapeln från 1929. Klockstapeln var ett tack sedan familjen varit med och finansierat det nya klocktornet i Kvillinge kyrka i mitten av 1920-talet. Vi passerar över Pjältån som korsar ägorna. Den gamla stenbron byttes ut när vägen breddades. Gabrielle Trozelli pekar norrut och berättar om de tidigare, men snabbt ratade, planerna på att bygga nya stallar i den riktningen. Marken höll inte.
– Det skulle bli alldeles för mycket att påla. För djupt ner i marken. Vi byggde nytt på andra platser istället. Där vi hade berg i dager. Vi tog det som ännu ett tecken på att den här jorden inte lämpar sig för att bygga på, säger hon.
I dag är familjen Trozelli på god väg att lägga markstriden bakom sig. Tittar framåt med nya idéer. Stärkta av triumfen över kommunen.
– Nej, triumf är inte rätt ord, betonar Henning Trozelli.
– Vi ser det inte som någon seger. Men vi har blivit ännu mer övertygande om att vi gjorde rätt som inte sålde. Att kunna producera livsmedel på nära håll kommer att vara oerhört viktigt i framtiden. Allt flera inser att det inte håller i längden att flyga in grönsaker från Chile. Pandemin har också gynnat inställningen till svensk mat. Jag tror inte att någon kommer att få för sig att vilja bygga stora lagerbyggnader på våra marker igen. Jordbruksmarken är för värdefull för det.
Svårt att säga nej när kommunen ville köpa marken?
– En halv flaska vin och tio minuters överläggningar inom familjen. Sedan visste vi vad vi ville. Nej, det var inget svårt val. Det är vår uppgift att driva den här gården vidare. Visst, vi hade säkert kunnat leva flott för pengarna vi fått. Men vi förstod aldrig varför eventuella nya lagerjobb skulle vara viktigare än redan existerande arbetstillfällen. Glöm inte att böndernas är första steget i matkedjan. Tusentals med jobb är beroende av våra företag, säger Henning Trozelli.
Den nuvarande huvudbyggnaden byggdes 1848, i samband med att familjen Trozelli tog över gården. Gabrielle Trozelli representerar den sjätte generationen på gården.
Familjen Trozelli konstaterar att det aldrig var någon dialog i frågan med kommunen.
– Med två undantag ville Kvartetten inte prata direkt med oss om de inte kom i grupp. Lars Stjernkvist och Reidar Svedahl besökte oss en gång var. De övriga i Kvartetten lyste med sin frånvaro. Det svarade varken på mejl eller i telefon. Oppositionen gjorde sina åsikter klara och ville inte att matproduktionen skulle strypas.
– Vi fick all information i NT, säger Gabrielle Trozelli.
Framförallt hade den bördiga jorden sagt sitt i frågan. Och då lyssnar man.