Finalen gick helt i sambatakt

Scenerna efter slutsignalen, då Brasiliens spelare sprang ärevarv med den svenska flaggan tillhör de mest berömda i hela VM-historien.Massören Americo snodde guldbollen framför Kalle Svensson, som hade bestämt sig att ta hem bollen från sin sista landskamp.Sveriges tränare George Raynor hade spänt bågen högt, och intalat de svenska spelarna att man kunde nå VM-finalen. Före VM var de allmänna förhoppningarna - som så många gånger senare - att kunna gå vidare från gruppspelet. Där visste man att det skulle bli favoritmotstånd i form av Brasilien, Sovjet eller England.Efter den sensationella 3-1-segern mot regerande världsmästarna Västtyskland i Göteborg på tisdagen blev svenskarna bokstavligen höjda till skyarna. Tågresan från Göteborg till Stockholm blev den längsta genom tiderna. Specialtåget stannade på varje station, spelarna klev av, blev hyllade och fick höra högtidstal från lokala politiker.Nisse Liedholm, som gav Sverige ledningen med 1-0, sade flera gånger att den tågresan förstörde Sveriges finalchanser. Spelarna orkade inte. Sveriges andre finalmålskytt Agne Simonsson håller delvis med.- Jag tror inte vi var fysiskt trötta. Det var ju trots allt fem dagar mellan matcherna. Men vi var mentalt slut. Vi hade nått vårt mål. Att nå en VM-final var det största som hänt oss som fotbollsspelare. Oavsett hur vi hade förberett oss skulle Brasilien har vunnit åtta matcher av tio mot oss.Inga bittra känslor
Efter finalen fanns inga bittra känslor, alla var överens, spelare, tidningar, Fotbollförbundet och svenska folket. Brasilien var det bästa laget och lagen hade bjudit på en fantastisk final.Annars började finalen perfekt för Sverige. Redan i fjärde minuten skapade Sverige ett fint anfall, som avslutades med att Nisse Liedholm, vände med bollen två gånger och placerade den i målvakten Gylmars bortre hörn.När man tittar på matchbilderna i dag, ser det ut som om brassarna är väldigt snälla mot Liedholm. Han får behandla bollen oattackerad väldigt länge. Det gick helt enkelt mycket långsammare än i dagens fotboll.- Tv-bilderna ger inte riktig rättvisa för hur vi spelade. Det ser ut som om det gick saktare än det gjorde, säger Reino Börjesson, 79 år och en av fem från finalelvan som lever i dag. Men självklart var det inte samma tempo och närkampsspel som i dag.Övriga finalspelare som lever är Agne Simonsson (72 år), Bengt "Julle" Gustavsson (80), Sigge Parling (78) och Kurre Hamrin (73).Men den svenska ledningen varade bara i fem minuter. Då dribblade Garrincha av Sven Axbom och spelade in bollen parallellt med mållinjen, där den stöttes i mål av Vava. Och i 31:a minuten kom Brasiliens 2-1, ett mål nästan identiskt med det första.I andra halvlek tog Brasilien över spelet. Pelé gjorde 3-1 och Zagallo 4-1. Agne Simonssons 2-4 kom tio minuter från slutet, och kunde inte skapa någon spänning. I slutsekunderna gjorde Pelé 5-2. Han lobbade över en hjälplös Kalle Svensson. Bollen försvann och firandet började. Publiken visste inte ens om det blev mål eller inte. Efter detta beslöt FIFA att avspel måste göras efter varje mål, som ett tydligt tecken på att målet har godkänts.Gråtande Pelé
Efter matchen grät den brasilianska spelarna öppet, och mest grät den 17-årige Pelé. Han hade fått hoppa in i match 3 mot Wales och gjort sex mål på fyra matcher. Han var redan en världsstjärna. Brasilien hade äntligen tagit det VM-guld, som rycktes ur händerna på dem vid matchen mot Uruguay på hemmaplan 1950. När en svensk flagga dök upp på innerplan sprang man spontant runt och hyllades av publiken.Kung Gustaf VI Adolf såg flera VM-matcher, och var naturligtvis på finalen. Efter matchen gick han ned på planen och gratulerade de brasilianska spelarna. På den tiden behövdes inga Säpo-vakter, och på flera bilder i svenska tidningar klappas kungen om av spelarna. Svenska regeringen fick efter turneringen ett tackbrev från den brasilianska, där man just uppskattade kungens gratulationer.

Finalen gick helt i sambatakt

VM-finalen på Råsunda söndagen den 29 juni 1958 blev en stor fest för alla inblandade - men mest för Brasilien, som äntligen fick ett VM-guld.