– Vi har fått koncentrera oss på att göra rättningar i systemet i stället för att utveckla det. Det är från vår sida inte acceptabelt, säger Mikael Ekman, enhetschef för Pust vid Rikspolisstyrelsen.
Trots bristerna finns det ingen väg tillbaka. Pust Siebel i sin nuvarande form byggs för att bli ett helt nytt utredningsstöd för svensk polis och ska ersätta de gamla systemen RAR och DurTvå.
Snatteri och terrorattack
– Det beskrivs som ett avrapporteringssystem för polisen på gatan, men det är ett otroligt stort utredningsstöd som vi bygger upp. Med det ska vi kunna utreda allt från ett enkelt snatteri till en terroristattack med mängder av personer skadade, säger han.
Det är ett alltså ett komplicerat system som ska kunna kommunicera med de andra 18 datasystemen, som polisen använder.
Att poliserna inledningsvis stött på brister är han inte förvånad över. Däremot hade han inte kunnat föreställa sig att det skulle vara så pass många fel.
– Dessvärre har vi också gjort ett antal felbedömningar och den stora felbedömningen var att vi inte trodde att det krävdes så mycket utbildning för att arbeta i systemet.
ändå vill han peka på den enorma vinst som Pust inneburit för hela rättsväsendet.
– Jämför vi genomströmningstiden med när vi inte hade Pust, då tog ett snatteriärende i genomsnitt 54 dagar från det att polisen upprättade en anmälan till dess att det gick iväg till åklagare. I dag tar det sex dagar!
Att den enskilde polisen upplever att han eller hon fått mycket mer att göra förstår han.
– Så är det, det är ett ökat dokumentationskrav i dagoch det betyder att det blir längre tider för avrapportering. Det gäller att laga efter läge och se till att polismannen får rätt utbildning och stöttning för att utföra sina arbetsuppgifter.
”Märklig uppgift”
Vissa rättssäkerhetsproblem som påtalats, bland annat att namnet på en misstänkt utan anledning plötsligt bytts ut, ifrågasätter han.
– Det är en märklig uppgift. Vi har inte haft det felet och det har inte felanmälts. Om det skulle ha hänt skulle vi stoppa systemet direkt.
Hittills har två rättssäkerhetsproblem identifierats.
– Det ena handlade om att det blev fel namnunderskift på den som fattat beslut vid ett frigivande och det andra var ett så kallat jumping case. När man skrev i ett ärende hamnade man i ett annat. Båda gångerna stoppade vi systemet och såg till att det inte kunde hända igen.
I september ska en rättning av de omkring 50 defekterna i systemet åtgärdas. Därefter fortsätter utvecklingsarbetet, men tidplanen för att införa systemet i hela landet har skjutits upp.
– Vi räknade med att vara klara 1 januari 2015, men det kommer inte att hålla.