Flygeln färdig att visas upp

För säkerhets skull går vi inte under den lutande stegen utan rundar den reflexmässigt med ett långt kliv mellan bänkraderna.
- Tänk på att det är invigning snart, varnar Stefan Papangelis och hade vi sett en svart katt hade vi säkert spottat över axeln också.
Det är en sådan dag.
I morgon, torsdag, invigs Flygeln - den senaste pusselbiten i ambitionen att framhäva Norrköping som den fulländade konsert- och kongresstaden - och inför dessa högtidligheter får naturligtvis ingenting gå snett i sista stund. Det sista man vill är att reta upp slumrande krafter styrda av vår arma vidskeplighet. Därför kliver vi åt sidan.
Å andra sidan är det svårt att se vad som skulle kunna gå snett.
Flygeln duger att visas upp.

Lotsad av Stefan Papangelis, vd för Louis De Geer, går jag husesyn i Flygeln dagarna innan festlokalen är färdigbyggd och redo att öppna sina glasdörrar för allmänheten. Det är en upplevelse. En luftig, ljus och elegant partylokal som rymmer så mycket mera än vad själva skalet förmår skvallra om.
- Det ska vara en aha-känsla att komma in här, säger Stefan Papangelis med en röst som bärs av berättigad stolthet.
I foajén, som rymmer reception, bar och biljettkassa, luktar det nytt och oanvänt. Vi kliver upp ett par trappsteg, gläntar på en dörr och kommer in
i själva konsertlokalen. 600 sittande gäster eller 1 200 stående. Allt beror på läktaren som går att hissa upp i taket. Just nu är den nere och sluttar brant ned mot den 150 kvadratmeter stora scenen.
Jag sätter mig i en av läktarfåtöljerna, plats 545 händelsevis, och dagdrömmer om framtida scenframträdanden med...tja, Bob Dylan eller Ray Davies. Nåja, Robert Wells och SON håller i den musikaliska invigningen och på lördag kommer Håkan Hellström. Då, på lördag, ska läktaren vara upphissad i taket och det blottade golvet tillräckligt stort för 1 200 dansande åskådare.
- Fyra motorer, en i varje hörn, höjer och sänker läktaren, berättar Stefan Papangelis sedan vi tagit trappan ned och ställt oss under läktaren.
- Det tar bara mellan fem och sju minuter att ändra läget. Så snabbt går det inte i någon annan lokal i Sverige. Ändå väger läktaren 100 ton.

Flygeln är, precis som Louis De Geer, ett arkitektoniskt möte mellan det gamla och det nya. Gamla tegelväggar är bevarande och kontrasterar bjärt mot nya material och färger. Vår lilla rundtur ger alla möjliga signaler på hur det finslipas in i det sista; en skruvdragare väser, elkablar löper kors och tvärs över golven likt huvudrollsinnehavarna i "Snakes on a plane" och under läktaren luktar det fortfarande nymålat.
- Vi hinner, säger Stefan Papangelis.
Han låter säker. Det måste ha varit stegen.
På söndag är det öppet hus för allmänheten i Flygeln. Missa inte den chansen.