För honom var kyrkan en självklar del av livet

Kyrkvaktmästare Hans Svensson, Söderköping, avled den 23 april efter en längre tids sjukdom. Han blev 81 år. Närstående är makan Mariana och barnen Hans Göran och Rose-Marie Svensson med familjer. NT

*
Hasse anställdes 1955 som kyrko- och kyrkogårdsvaktmästare i S:t Laurentii församling. Han hade då efter vanlig skolgång arbetat på fädernegården Svällestad i Kuddby på Vikbolandet, en kortare tid som trädgårdsarbetare på ett gods i Sörmland och sedan 1947 varit anställd på Kärnfeldtds blommor, som då hade växthus mitt inne i centrum av Söderköping.
I Hasses tjänst i församlingen ingick både arbete på S:t Laurentii kyrkogård och funktionen som kyrkvaktmästare i själva kyrkan under den dåvarande förste kyrkvaktmästaren Sven Pettersson. I kyrkan gick Hasse i lära hos den dåvarande kyrkoherden Arthur Adell, som delade med sig av sin kärlek till gudstjäntsten, kyrkorummet och vården om dem båda.
När Sven Pettersson hastigt avled 1961 blev Hasse förste kyrkvaktmästare med hela det förmansansvar som det innebar. När han fyllde 60 år 1983 trappade han ner till halvtidstjänst, vilket innebar att han enbart hade ansvar för den inre och den yttre tjänsten i och kring S:t Laurentii kyrka.
Hasse fyllde 65 år 1988 och borde då ha kunnat lämna tjänsten helt. Men det blev inte så. Hasse älskade "sin" kyrka och var inte svår att övertala till att ge församlingen ytterligare två års arbete. Det gjorde han medan vaktmästartjänsterna i pastoratet omorganiserades.
När Lillemor Ljungdahl anställdes 1990 tycker väl vanliga människor att det borde ha varit dags för Hasse att äntligen få ägna sig helt och hållet åt huset på Östra Rydsvägen och blommorna i trädgården där. Men inte heller då lyckades han slita sig från arbetet i kyrkan.
Hasse blev Lillemors ständige vikarie i kyrkan på hennes lediga dagar, semestrar etcetera. Så fortgick det ända tills Hase för några år sedan drabbades av den blodsjukdom som ändade hans liv. Han ville väl fortsätta även då, men orkade inte.
För många Söderköpingsbor var Hasse med sitt försynta, varma och tillmötesgående sätt ett stöd i svåra stunder på kyrkogården och i kyrkan i samband med begravningar och gravskötsel. Hans leende spridde trevnad och värme kring glädjedagar med vigsel och dop.
Och i gudstjänsterna tjänade han stillsamt, plikttroget och med stor finess och var själv deltagare både i liturgin och nattvardsfirandet.
För oss som under 70-,80- och 90-talen arbetade tillsammans med Hasse är det svårt att tänka sig S:t Laurentii kyrka utan honom.
Han och kyrkvärden Elsa Rosenberg, båda fostrade av Arthur Adell, bildade ett oslagbart team när det gällde att vårda kyrkan och gudstjänsterna.
Vi visste att allt skulle vara på plats när gudstjänsterna började. Vi visste att storstädning, vården av textilierna och de oskattbara inventarierna skedde på rätt sätt och i rätt tid, utan att någon behövde påminna om det.
Hasse var en prydnad för sin yrkeskår. För honom var kyrkan en självklar del av samhället och livet. Det var ett arv han hade fått med sig hemifrån. Hans pappa var kyrkvärd i Kuddby kyrka.
Hasse älskade sin kyrka och att dra upp och plantera ut blommor. Den glädjen hade han i rikt mått på kyrkogården i sin krafts dagar, men också på senare år när han arbetade på tomten vid Östra Rydsvägen. Också denna vår väntar hans uppdragna gröna blomsterplantor på att bli utskolade och planterade i rabatterna i trädgården.
S:t Laurentii församling har all anledning att med stor tacksamhet tänka på Hasse som i 45 år tjänade dess kyrka. Vi, hans medarbetare sörjer en utomordentlig kamrat och vän.