Från hantverksgymnasiet - direkt in i hetluften

Dörren till Rejmyre Glasbruk öppnas och en hjälpsam kvinna leder oss in till "Hyttan", som är den 19-åriga glasblåsaren Rasmus Nossbrings arbetsplats sedan i juni, då han fick en fast anställning. Intrycket av arbetsmiljön är definitivt något helt annat än byn. Stora pysande ugnar, flammande lågor och några stressade arbetare som sliter i bastuvärme. Lokalen i sig påminner om ett stort lager med ett par gamla skolskåp uppradade i centrum och man hör ljud från högljudda maskiner. Rasmus, en cool kille med rastaflätor och pösiga kläder springer omkring. Han håller en stav i handen med en glödande glaskula på toppen.- Man har inte så mycket tid på sig, kallnar glaset så spricker det, säger han. Vas i skiftande nyanser
Rasmus och hans kollega Elin Jonsson är på var sitt håll, byter plats då och då och samarbetar flitigt, likt myror som hjälps åt med att bära barr till stacken. De provar på en ny teknik, gral. Det ska bli en vas som i slutändan ska ha olika mönster och skifta i olika färgnyanser. - Det krävs att man hjälps åt om man ska tillverka glas. Här jobbar vi i arbetslag om fyra-fem personer. Under en dag hinner ett arbetslag i snitt med 300-400 vinglas. Men det är roligare att tillverka och skapa sina egna glasfigurer och att experimentera med former, tycker Rasmus. Han visar oss lådan på lagret där alla hans hantverk ligger. Mest stolt är han över sin dekorativa drake i glas. Blundade och pekade
I nian var Rasmus ett tag inne på att utbilda sig till flygplanstekniker eller något liknande, men efter att ha suttit hos studievägledaren på skolan och bläddrat i den stora pärmen som innehåller en mängd utbildningar, blundat, pekat och därmed lämnat ödet åt slumpen blev det lärlingsprogrammet med inriktning på glasblåsare. Då satte Rasmus lärlingsprogrammet som femte valet, men under våren ringde Bergska skolan till honom och bad honom att besöka glasbruket och prata om hur utbildningen skulle utformas. Därmed var han fast och ändrade de andra programmen som han hade valt före lärlingsprogrammet. Där gick han sedan i tre år i en klass om 14 elever och läste kärnämnen och lite design två dagar i veckan. De resterande tre dagarna praktiserade han på glasbruket och han visste redan då att det var glasblåsning som gällde. Varför just Bergska? - De var de enda som erbjöd lärlingsprogrammet med inriktning glasblåsning. - Det bör också tilläggas att man snart fick respekt för att saker runt omkring en ofta var varma, och som ett litet barn lärde man sig efter att ha bränt sig ett par gånger. Jag kom dock lindrigt undan. Men det var definitivt viktigt att lära sig yrket på plats, inte genom ett par böcker och stenciler. Hur trivs du i dag? - Jag trivs jättebra. Det är det här jag vill fortsätta göra, svarar Rasmus utan några som helst tvivel. Att kolla på hur glaset byter skepnad från att ha varit en liten glödhet boll till att bli en vacker vas som skiftar i rosa nyanser är som att nästan vara närvarande vid ett magiskt ögonblick. Glasblåsning och trolleri har sina likheter. Betraktaren har svårt att förstå hur det hänger ihop eller snarare hur Rasmus lyckas med den krävande tillverkningsproceduren, att kunna ta upp det smälta glaset ur ugnen, styra upp det på pipan och samtidigt blåsa in luft för att bilda en glaskula. Men det fascinerar.

Från hantverksgymnasiet - direkt in i hetluften

I Rejmyre är det bibliotekstystnad som råder, kanske till och med folkförbud på byns slingriga vägar. Det börjar sakta skymma och stadens atmosfär skrämmer mig lite.