Norrköpings Bomullsväfveri AB – populärt kallat Tuppen efter varumärket – dominerar flygbilden som togs någon gång i slutet av 1950-talet. De båda stora fabriksbyggnaderna som binds samman med den lägre byggnaden med sågtandstak. Inte på någon annan plats är det lika mycket England över Norrköping som just här. Fabriken skulle precis lika gärna ha kunnat ligga i Manchester eller i någon av dess förstäder, typ Oldham eller Bolton, där textilindustrin också var dominerande en gång i tiden. Mycket riktigt är också sågtandstaket, som man fortfarande ofta kan se i England, en typisk brittisk byggnadsstil som inte minst ombesörjer maximalt ljusinsläpp.
Under åren 1852–1961 var Tuppen en av de ledande textilindustrierna, inte bara i Norrköping utan i hela Sverige. Men textilkrisen slog hårt mot Norrköping och under många år efter nedläggningen användes de gamla textillokalerna för olika former av lagerverksamhet.
Ett sammanträde i mitten av 1980-talet förändrade allt.
– Vi satt runt ett sammanträdesbord och diskuterade vad lokalerna skulle kunna användas till, säger Ann-Charlotte Hertz som var Norrköpings stadsantikvarie mellan 1983 och 2008. Samtidigt behövde den snabbt växande dataindustrin i Norrköping ha någonstans att etablera sig. Det ena gav det andra och ganska snart hade vi en lösning. ProNova flyttade in 1986 och sedan dess har de gamla lokalerna fått ett nytt liv. De gamla husen finns kvar och hela utvecklingen är väldigt glädjande.
Det här är för andra avsnittet i rad som Ann-Charlotte Hertz är med i serien Från ovan där vi presenterar flygbilder över gårdagens Norrköping. Det känns logiskt med tanke på Industrilandskapets betydelse i dagens moderna Norrköping. Precis som hennes egen insats för att bidra till bevarandet av de gamla miljöerna inte kan överskattas. Liksom vid förra avsnittet är det forne NT-fotografen Rune Holmsells bilder över Industrilandskapet, innan det officiellt kallades för Industrilandskapet, som står i fokus. Den här gången riktade Holmsell, från luften, sin kamera mot Norrköpings Bomullsväfveris till ytan imponerande anläggning utmed Strömmen.
Då en pulserande textilfabrik. Nu ett minst lika levande hich-tech-center där åtminstone de sparade exteriörerna påminner om varför Norrköping fick smeknamnet ”Sveriges Manchester” en gång i tiden.
– Jag är framför allt väldigt förtjust i de gamla sågtandstaken som fortfarande är så väl bevarade, säger Ann-Charlotte Hertz. Den engelska påverkan är ännu stark i kvarteret och en del av ritningarna kom från England när man byggde husen. Det är väl bara de ursprungliga skorstenarna som saknas.
På flygbilden ser man tre skorstenar. I dag är bara de båda på Strömmens södra sida bevarade, om än i något rumphugget skick. Även Tuppens fabriksbyggnad som låg vid Garvaregatan är borta och revs i slutet av 1960-talet sedan den sålts till Skånska Cement.
Tuppen var Norrköpings första riktigt kända varumärke. Så känt att Arne ”Vargfar” Bergström till och med funderade på att döpa sitt nybildade speedwaylag till Tupparna i mitten av 1940-talet. Tack och lov lät sig ”Vargfar” till slut ännu mera inspireras av regnklädesfabriken Vargen AB vid namnvalet.
Men varumärket Tuppen var annars bara ännu en del av det engelska inflytandet i Norrköpings Bomullsväfveri. Det har berättats vid åtskilliga tillfällen om hur två ingenjörer från fabriken råkade hamna på tuppfäktning när de var i England för att köpa maskiner. När de båda fick höra hur den engelska stridstuppen, med långa sporrar men utan kam och stjärt, ansågs besitta en särdeles stridsanda och uthållighet förstod de att det var exakt de egenskaper det nystartade företaget behövde.
Tuppsymbolen följde med hem till Norrköping.
Uthålligheten räckte i drygt hundra år.
– Det är klart att jag känner en stolthet över att ha varit med då gamla Tuppen hittade sin nya verksamhet, säger Ann-Charlotte Hertz. Inte så mycket för min egen del, mer för att så många Norrköpingsbor uppskattar att de gamla miljöerna lever vidare. Det tycker jag är väldigt roligt.