Fulaste kräftorna var godast
Nio testpersoner har sugit, smakat och klämt och sedan delgett sina åsikter i NT:s kräfttest. Bäst smakupplevelse gav de allra fulaste kräftorna. De dyraste däremot, med snygg förpackning var inte så goda.
Foto: Fotograf saknas!
En testperson sammanfattade testresultatet med kommentaren "fulast var godast". De vinnande turkiska kräftorna av märket Lobster var inga skönheter, bleka i färgen och mer orange än röda. Men de allra flesta testpersonerna tyckte att de var bäst i test. Åtta av nio personer gav de turkiska kräftorna fyra spårvagnar av fem. Endast en testperson gav ett lägre poäng, två spårvagnar och detta på grund av estetiska skäl. Kräftan var helt enkelt inte vacker. En testperson skrev i svarsformuläret "Det föll på färgen och skalet, annars hade den fått en femma. För att komma till en mindre finkänslig men om möjligt intressant detalj så var många av kräftorna som var bäst i test "utbajsade". Det vill säga tarmen var tom, vilket kan vara en fördel för känsliga kräftätare.
Dyrast smakade konstigt
Det visade sig också i testet att ett högre pris inte nödvändigtvis innebär godare kräftor. Den dyraste sorten, Kräftkungens special av märket Pandalus, med snygg förpackning var nämligen sämst i test och fick endast 1,8 spårvagnar av personerna som medverkade i testet. Kräftorna i Kräftkungens special fick bland annat kommentarer som "spadet smakar konstigt" och "stjärten smakar ingenting alls". Blindtest I testet jämfördes sju märken med frysta kräftor som inhandlats i fyra olika butiker i Norrköping. Testet var ett blindtest, de som åt kräftorna visste alltså inte vilket märke det var de smakade och betygsatte. Varje sort tilldelades av testpersonerna betyg i antal spårvagnar, mellan 1 och fem stycken. I redovisningen är antalet spårvagnar de olika märkena tilldelats ett medelvärde av de nio testpersonernas utlåtande. De skriftliga kommentarerna om smak, utseende etcetera är vad majoriteten i testet ansåg om kräftorna.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!