Att råda bot på röran med en ny, fin kalender är något jag ser fram emot varje årsskifte. Eftersom livet på en nöjesredaktion sällan står stilla är det också en skön känsla att uppdatera vår trogna jobbkalender (ett worddokument som redan är flera sidor långt inför 2014).
Men det var förr. Före nyårslöftet som gör 2014 annorlunda. I år ska jag gå över helt till mina digitala kalendrar. En för jobbet och en privat, som synkas med maken.
Hela trettondagen gick åt till att mödosamt pilla in händelser via mobil och dator. Det var inte alls lika roligt som att skriva på orört papper. Att gå till jobbet utan en kalender i handväskan kändes också tomt. Så jag bryter troligtvis det där löftet och skaffar en fysisk kalender också. Trots att den inte behövs och kräver merjobb.
Min gamla vana har blivit en ny slags ovana. Ett ”guilty pleasure” i fint format.