"Gänget med svänget" får publiken att dansa

Det här går bra, säger Hasse Karlsson och drar handen över pannan.
Ja, det går som vanligt, men det är inte så mycket folk, säger Tony Bäck.
Det är varmt, pustar Hasse Rundqvist och tar ett bloss ute på gräsmattan.
Bandet tar paus efter drygt en timmes spelande. Svetten tränger fram genom kläderna. De kulörta lamporna fortsätter att lysa när musiken tystnar. Stämningen är uppsluppen.
Det är pubafton i Fyrby koloniförening, en vanlig typ av spelning för dansbandet Players.
Det är kul att se när folk dansar och har roligt. Och vi har roligt ihop i bandet. Det är som ett gift, det går inte bara att sluta spela. Det är lite av en social verksamhet också. Att publiken har kul, det är det som hägrar, förklarar Hasse Karlsson.
Han är kapellmästare, sångare och gitarrist i Players. Musicerandet började som en hobby, gick över till heltidsjobb i mitten av 1980-talet och är nu extraknäck ett partre kvällar i månaden.
Efter 30 år med dansmusik är det fortfarande lika roligt, tycker Hasse Karlsson. Det kan vara motigt att åka iväg hemifrån på kvällarna någon gång ibland, men han har inga planer på att sluta spela och sjunga.
Jag hoppas och tror att musiken alltid kommer att finnas för mig, funderar han.
Samlas i trädgården
En arbetsdag i Players börjar i trädgården hemma hos Hasse Karlsson i Pryssgården. Musikerna samlas med sina instrument. Vid längre resor fungerar Hasse Karlssons van som turnébuss. Men idag är det så nära att alla kan åka i egna bilar, och komma hem lite tidigare istället. Tony Bäck, Ola Karlsson, Hasse Rundqvist och Hasse Karlsson småpratar lite i den gassande solen innan det är dags att åka.
Vi spelar mest gamla örhängen. Publiken vill ha det. Vi har inga egna låtar. Vi kör redan beprövade kort som vi vet funkar, säger Hasse Karlsson om bandets repertoar.
På plats är det en hel släpkärra som ska lastas ur. Basisten Hasse Rundqvist drar på sig ett par handskar för att få grepp om den tunga ljudanläggningen.
Det här är det roligaste av allt, säger Hasse Karlsson med skämtsam ton.
Det är i alla fall det vi har betalt för.
Hans humör är på topp hela kvällen. Han går runt och myser trots att hela utrustningen måste släpas in.
I och med att vi inte har några datorer måste vi ha så här mycket grejer, förklarar Hasse Karlsson.
Andra spelningen
Ola Karlsson blir helt blöt på ryggen. Han knäpper upp den lila skjortan, men det gör knappt någon skillnad i värmen. Det är hans andra kväll bakom trummorna i Players. Men svänget som bandet eftersträvar börjar redan sitta i den nya konstellationen.
Vi spelar för människor som tycker om att dansa, som är i 4050-årsåldern. De är måna om att det svänger. Bugglåtar kan gå i olika tempo, men det gäller att få in svänget, säger Tony Bäck på klaviatur.
Han tycker att bandet lever upp till sin devis att vara "gänget med svänget".
De riggar upp instrumenten i ena hörnet av samlingslokalen i Fyrby koloniförening. Players står för pubaftonens underhållning för fjärde sommaren. Bandets egna rödgröna spotlights matchas av en ljusslinga i gult, grönt och rött som ramar in hela rummet. Ballonger och serpentiner bidrar med ytterligare feststämning.
På högtalarna ligger de obligatoriska vykorten med bandets namn och bild. Förhoppningsvis ska de ge fler bokade spelningar.
Testar ljudet
Ola Karlsson sjunker ner bakom trummorna och börjar testa ljudet. Tony Bäck låter fingrarna glida över tangenterna. Hasse Karlsson kommer visslande ut ur köket och ställer sig vid mikrofonen.
Ett, ett, ett. Hallå, fungerar det, säger han tydligt.
Hasse Rundqvist står vid mixerbordet och ställer in ljudet.
När alla är på plats börjar Hasse Karlsson sjunga "Inte ett moln, så långt ögat kan nå". Hasse Rundqvist tar med sig basen ut på dansgolvet för att kontrollera att det låter som det ska.
En sommarmelodi, den kan vi spela ikväll, säger Hasse Karlsson efter de sista tonerna.
Players brukar inte repa mellan spelningarna. De kör igenom några låtar innan publiken kommer istället.
Låter bli att byta om
Det är fusk att repa, fast ibland kanske vi skulle behöva det, säger Tony Bäck.
Grundrepertoaren är oftast densamma. Den varieras efter publikens önskemål.
Idag bryr de sig inte om att byta kläder före spelningen. De känner många som kommer och dansar och kör en mer avslappnad stil. Tony Bäck har dock med sig resegarderoben med scenkläder. I den hänger en svart skjorta med gröna, blå, lila och rosa prickar. Den matchas med svarta byxor. Hasse Karlsson har en likadan, men Ola Karlsson och Hasse Rundqvist har enfärgade skjortor i cerise.
Det behöver inte vara exakt lika kläder, men det ska vara någon form av symmetri i klädseln. Det ser trevligare ut om de i bandet är ordentligt klädda, säger Tony Bäck.
I slutet av 80-talet dressade Players upp sig i smoking med gördel och fluga. Ett tag användes sidenkavajer i olika färger.
Det var rätt klatschigt, minns Tony Bäck.
Flera andra tog efter det senare. Vi var rätt tidiga med det, berättar Hasse Karlsson.
Bandmedlemmarna sjunker ner med en kopp kaffe i skuggan när de har fått ljudet att låta som de vill. Gamla minnen kommer fram.
Jag var i Luleå på singelspelning en gång. Det gick inte att få bort den, berättar Hasse Rundqvist.
Singeljobb, det ska man akta sig för om de är långt borta, resonerar Hasse Karlsson.
Det känns ju rätt meningslöst att åka så långt, säger Tony Bäck.
Players spelar mest i Norrköpingstrakten, så att de hinner hem på natten.
Ikväll är vi hemma vid halv två. Det är lagomt, säger Ola Karlsson.
Publiken vill dansa
Hugade dansare börjar komma till lokalen.
De går förbi och byter några ord med kvällens dragplåster.
Vi har väntat i en månad. Blir det inget? undrar en dam oroligt.
Jo då, försäkrar Players.
Det är viktigt att blanda sig med publiken, att det inte blir vi och de, påpekar Tony Bäck.
Efter några påtryckningar till styr bandmedlemmarna stegen mot sina instrument.
Då så, nu ska vi se om vi kan sätta igång och spela och sjunga, säger Hasse Karlsson i mikrofonen och ler brett.
Vi börjar med något enkelt som Lasse Berghagen har skrivit. Till Stockholms skärgård.
Det är tomt på dansgolvet under första låten. Men det dröjer inte länge förrän publiken faller för Hasse Karlssons dansanta leende.
Mår ni bra förresten? undrar han efter några låtar. Det är inte så många här, men de andra kommer väl in senare.
Utanför fönstren hörs glada samtal. Inne på dansgolvet glider par runt kind mot kind till Players mjuka toner. Tempot växlar upp till bugg med snitsiga snurrar. Dansen fortsätter till midnatt.
Efter sista dansen pustar bandet ut.
Man tar alltid fem minuter och sitter ner. Man vill inte sätta igång och bära direkt, berättar Hasse Rundqvist.
Ytterligare en timmes kånkande av utrustning väntar då. Men det hör till. Det är ingen som gnäller.
Kvällen efter är det en ny spelning.