Gemenskap viktigt för Augustina
När Augustina Garay De Gonzalez var liten drömde hon om att ha en egen liten möbelaffär i Chile. Sedan fick hon sex barn och flyttade till Sverige.
- Jag känner mig inte gammal. Men det är tråkigt att jag har fyllt 70. Nu går åren så fort, säger Augustina Garay De Gonzalez.FOTO: MIKAEL STAND
Foto: Fotograf saknas!
- Vi träffades när jag var åtta år och han var sju, säger Augustina och skrattar så att huden rynkas runt ögonen.
- Då var vi bara kompisar, tillägger hon för att det inte ska uppstå några missförstånd.
En av sönerna dog
Augustina föddes den 29 juli 1936 i Santiago i Chile. Hennes mamma drev en presentaffär. Även hennes mormor och morbror hade egna affärsrörelser.
- Vi har haft affärer långt tillbaka i släkten, säger Augustina på en blandning av spanska och svenska och med gester som stöd.
När Augustina var fem år dog hennes pappa. Hon växte upp med sin mamma, två systrar och en bror. Året efter att Augustina gifte sig fick hon sitt första barn och sedan kom fem till i rask takt.
- Jag har fött sex barn, fem söner och en dotter. Men en av sönerna dog när han var sex månader, säger Augustina, som blev hemmafru i stället för affärsinnehavare.
Till Norrköping 1974
Så småningom träffade Augustinas syster Catalina en svensk sjöman i Chile. Runt 1970 flyttade de till Norrköping.
Och snart kom hela Catalinas familj efter. Våren 1974 kom Juan, Augustinas man. Och när han hade etablerat sig här kom Augustina efter, med alla barnen.
Visst var hon nervös inför den långa resan, som hon skulle genomföra med fem barn i åldrarna 7 till 14 år. Men hon var inte orolig för att flytta till ett nytt land.
- Nej, jag hade redan min mamma här, säger hon.
Augustina kom till Sverige och Norrköping i december 1974. I januari 1975 började hon arbeta som städerska på Esso motorhotell. Utanför jobbet studerade hon lite svenska medan hennes mamma tog hand om barnen.
I femton år blev hon kvar som städerska på hotellet.
- Jag trivdes. De var så snälla mot mig, säger hon.
Värk i axlarna
Sedan blev hon sjukpensionär på grund av värk i axlarna. Det lider hon fortfarande av. Hon har svårt att röra vänsterarmen, kan inte brodera lika mycket som förr i tiden och har fått sluta helt med att sticka tröjor till sina barnbarn.
Arton barnbarn har hon, och i sommar föddes hennes första barnbarnsbarn.
På en spegelvägg i vardagsrummet hänger ett rött plyschhjärta med texten "Hjärtat klappar för farmor".
Lycklig med familjen
Augustina är lycklig när hon har familjen omkring sig - och det har hon nästan jämt. Alla hennes barn bor kvar i Norrköpingstrakten.
- Mamma har alltid varit väldigt social och utåtriktad, säger dottern Marianela Gonzales, som tillsammans med två döttrar hälsar på hemma hos sina föräldrar den här dagen.
Augustina reser gärna. Nu i sommar har hon varit i Spanien. Chile har hon inte besökt på tre år. Hon längtar ofta dit men skulle inte vilja flytta tillbaka.
- Nej, jag har hela min familj här, säger hon och ser nöjd ut.
Dagarna ägnar hon åt pussel, bingo och aktiviteter i katolska kyrkan, där hon brukar hjälpa till med fikat och insamlingar till en församling i Chile. Förra året började hon också måla egna tavlor.
- Jag känner mig inte gammal, säger Augustina.
Tråkigt att ha fyllt 70
Men hon tycker ändå att det är tråkigt att hon är 70 år fyllda.
- Då har man levt över ett halvt sekel och man blir bara äldre. Nu går åren så fort, säger hon.
Hon ser på tv hur gamla människor har det i Sverige, bilder av åldersdomshem och ensamhet, och det skrämmer henne. Så vill hon inte ha det. Kanske kommer hon och Juan att flytta hem till en av sönerna, som bor i Norsholm, men inte än på ett tag. De trivs i Norrköping där de har nära till sina vänner.
I ett enda ord sammanfattar Augustina vad som är ett gott liv för henne:
- Gemenskap.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!