Gert har fått en ny familj
- Jäkligt skönt att sjunka ner i soffan i lugn och ro framför teven och veta att man gjort något riktigt vettigt under dan.
- Jag har tröttnat på mitt gamla liv. Har väl 20 år kvar i livet och de ska bli bra. Det har jag bestämt mig för, men jag måste få hjälp och stöd, säger Gert Nestor.
Foto: Fotograf saknas!
I huset hos Anita bor också Gert, 53 år, sedan maj. Hans bakgrund är kantad av knark, alkohol, fängelse och institutionsvård. Han bor här frivilligt, även om det var socialtjänsten som föreslog just familjen Bergström i hopp om att Gert här ska få ordning på sitt liv.
- Det låter kanske märkligt, men jag känner mig verkligen som en i familjen i dag. Kände direkt att kemin stämde, säger Gert.
- Grundtanken är ju att du ska vara en i familjen, inflikar Johan. Anita instämmer och berättar om tidigare erfarenheter, som visar på att man måste passa för varandra. Det är killen som drog iväg efter bara två timmar och killen som sov halva dagarna och vägrade äta familjens mat. Till saken hör att de placeringarna egentligen inte var frivilliga.
För stadsgrabben Gert betyder livet på gården något mycket annorlunda. Han upprepar att livet nu verkligen passar honom. Han berättar hur bra det känns när han efter väl förrättat värv bara slappar ihop i soffan framför teven. Det är svårt att motsäga Gert. Han verkar ha hittat hem.
Djuren och skogen
Vad Gert gör på dagarna? Jo, han har åtagit sig att sköta om och utfordra djuren, kor och några lamor, morgon och kväll. Strax efter sju går han ut till djuren. Sedan blir det frukost och så rullar det på med olika sysslor. Just nu är det jobb med skogen och i gårdens lilla såg.
- Så hittar du också på egna sysslor hela tiden. Som att städa våra skräpiga bodar. Har väl aldrig haft så fint i dem som nu, säger Anita.
- Man skulle få lappsjuka om man inte gjorde nå?t. Och fördriva tiden i Bottna och Söderköping, nä, det är ju inget, tillägger Gert.
Anita, Magnus och Johan avfärdar bestämt att de uppoffrar sig. De säger bara att de vill hjälpa. De har sett vid andra tillfällen att det är möjligt. De dömer heller inte någon. Men för att familjetillvaron ska fungera krävs vissa regler. Bland annat nej till sprit och narkotika. Två gånger, den tredje kan knappt räknas, har Gert supit till sedan han kom till familjen. Han var då inne i Norrköping och träffade kompisar. Vid ett tillfälle ringde man till Anna och Lars-Göran, Östgötafamiljen (se annan artikel) för hjälp. Anita, Johan och Magnus accepterar något eller några återfall. Men skärpning krävs. Gert vet det, menar de. Bland annat begränsar de tillsammans tiden för hur länge Gert är inne i Norrköping. Gert får heller inte vara påverkad på Ormestorp.
- Vi ser faktiskt, att det går bättre och bättre för Gert, säger Magnus.
Hemgjort vin starten
Gert var 13 när han började dricka hemgjort vin.
Så kom mellanölet och snart blev det mellisar varje dag. 1969 började Gert med amfetamin. Han blev som förälskad i drogen, minns han. 20 år senare, när amfetaminet inte gav något längre, blev det alkohol. När det krisat som värst även T-röd och rakvatten.
- Börjar någon skolka, ta det omedelbart som en väckarklocka. För skolk leder ofta till värre saker, som sprit och knark, säger Anita, som menar, att det inte kan sägas tillräckligt många gånger. Skolan måste få mer resurser. Förr fanns det exempelvis skolvärdinnor, hon var det. Mycket av hennes tid gick till att lyssna på unga som hade bekymmer. I dag hinner ingen lyssna på dem, menar hon.
Hatar langare
- Vad jag tycker om dagens alkoholpolitik? Släpp spriten fri! Finns ingen annan väg. Fast vi måste räkna med att en generation super bort sig, säger Gert, tystnar för ett ögonblick och säger, att han är bekymrad för alla unga som riskerar börja supa. Och han hatar langare lika mycket som rattfyllerister.
- Såna kan inte dömas hårt nog. Jag själv fick en gång bara två månader för grovt rattfylleri. Ingen skadades, men i alla fall.... Och visst är det väl åt helsike att polisen ska tala om att de har alkoholkontroller?
Någon samtalsterapi förkommer inte på Ormestorp. Gert vägrar delta i det, efter flera vistelser på behandlingshem med terapiinslag.
- Många som deltar i gruppterapi gör det för att glänsa över de andra om vem som dragit i sig flest 75-or eller tagit si och så mycket amfetamin.
Dåliga vänner
Det är i stället det vardagliga samtalet över dittan och dattan i omvärlden och på gården och om stora och små problem som kan dyka upp, som fungerar som terapi.
Gert har några, men väldigt få vänner i Norrköping. Några är inte bra för honom, nu när han bestämt sig för ett skötsammare liv. Han börjar också bygga upp ett eget kontaktnät runt gården. En av grannarna, Stig, till exempel älskar gamla jänkare. Det gör också Gert, som följt med till bilmöten i både Eskilstuna och Norsholm. Det är också rätt ofta någon granne som kommer till förmiddagsfikat vid köksbordet.
Vi får så veta att grannarna inte tycker att familjen Bergström är konstig på något sätt som ställer upp som de gör. De som inte känner familjen närmare, undrar dock hur de vågar släppa in en okänd som dessutom ofta har både kriminellt förflutet och är missbrukare.
- Jag har aldrig varit rädd för någon. Alla har varit justa. Och ingen har stulit eller försökt antasta mig personligen, är Anitas raka besked.
Inget slutdatum
Det finns inget slutdatum för Gerts familjeliv på Ormestorp. Det blir säkert ett halvår till. Kanske ett år. Kanske mer.
- Jag har säkert 20 år kvar av mitt liv. För en gångs skull är jag säker på att jag ska lyckas leva ett bättre liv. Först ska jag ta om körkortet. Får göra det 2007. Och när jag inte kan bo kvar här i huset så vill jag bo någonstans intill. För det finns ju en hel del som jag kan göra, eller hur? Anita, Johan och Magnus nickar.
- Sparkar de ut mig på bar backe blir det tillbaka till flaskan igen, även om jag inte vill, säger Gert.
Så jobbar vi med nyheter