Det visar den Regionala vattenförsörjningsplan som länsstyrelsen i Östergötland just färdigställt.
Norrköpingsborna får sitt vatten från sjön Glan, en stor ytvattentäkt, som anmärkningsvärt nog först nyligen blev ett vattenskyddsområde. Närmare 110 000 personer får i dag sitt dricksvatten från Borgs vattenverk där Glans vatten renas innan det sprids i våra vattenledningar. 34 000 kubikmeter produceras varje dag.
Just ytvattentäkter är extra utsatta av de klimatförändringar som redan är här och som kommer att märkas allt mer enligt expertisen. Det varmare klimatet innebär bland annat att risken för skadliga mikroorganismer växer till sig och hamnar i dricksglasen.
Fler och häftigare skyfallsliknande regn utgör också ett större hot mot ytvattentäkter, när avlopp kan brädda (vilket innebär att orenat vatten från våra toaletter går direkt ut i vattentäkten i stället för att ta vägen om reningsverket), dagvattenbrunnar svämma över och förorenade jordar, som det finns gott om i Norrköping, lakas ur.
Till detta ska läggas det faktum att Norrköping, efter Göteborg, är den stad med flest farliga industrier. Ett extra hot finns ständigt att en olycka ska inträffa med någon av de många farliga transporter som sker dagligen till och från staden. En försvårande omständighet är att den landsväg och den järnväg, där de flersta farliga transporterna går, båda stryker tätt utmed Glan.
I länet finns många grundvattenreserver att ta till om ytvattentäkterna skulle skadas. Men inte i Norrköping. Den stora grundvattentäkt som finns under Norrköping är länets mest förorenade och kan inte användas på mycket lång sikt. Här finns bly, kadmium, arsenik och bensen i sådana mängder att de överstiger riktvärdena.
Och till råga på allt finns det inte tillräckligt med reservkapacitet att försörja alla Norrköpingsbor med dricksvatten om Glans vatten skulle bli odrickbart. Motala ström uppströms fabriken i Skärblacka är nödvattentäkt för Norrköpings stad, men har bara kapacitet att ge hälften av Norrköpingsborna friskt vatten.
Dyster läsning? Ja, plockar man ihop alla de fakta, som finns i länsstyrelsens vattenförsörjningsplan, med Norrköping i fokus, så känns det aningen hotfullt.
Så här skriver länsstyrelsen i den sammanfattning som finns till planen:
”En bedömning är att riskerna ökar i förhållande till bebyggelsens utredning och befolkningsmängden. All hantering av skadliga ämnen som kan komma i kontakt med vatten utgör en risk. Olyckor kan inträffa som kan orsaka stora akuta utsläpp av skadliga ämnen, men även kontinuerliga diffusa utsläpp riskerar att förorena vattnet.”
Vattenförsörjningsplanen, som tagits fram i samarbetet med länets kommuner, har tillkommit just för att vi ska bli medvetna om hoten mot dricksvattnet och vidta åtgärder så att de inte blir verklighet.
Nu är det meningen att varje kommun ska göra sin egen vattenförsörjningsplan. Länsstyrelsens mer övergripande faktaunderlag ska användas som bas för konkreta lokala åtgärder för att skydda något av det viktigaste vi har, ett någorlunda rent dricksvatten. Man menar bland annat att mycket fler mätfakta kontinuerligt måste tas fram runt vårt dricksvatten för att över tid se hur kvaliteten förändras.
Att Glan långt om länge har blivit ett vattenskyddsområde ger naturligtvis ett ökat hopp, eftersom det innebär en rad restriktioner för verksamheter kring sjön. Dessutom har man stärkt säkerheten längs vägar och järnväg runt sjön för att undvika att giftiga ämnen hamnar där vid en olycka.
Men mycket arbete återstår innan vi kan känna oss trygga, konstaterar länsstyrelsen. Dels måste ett systematiskt arbete alltså komma igång ute i kommunerna, men också länsstyrelsen har en viktig roll att spela: Många fler vattenskyddsområden måste bildas, miljöövervakningen behöver utökas, fler våtmarker måste skapas till exempel. Och förståelsen måste öka hos allmänheten genom informationsinsatser.