Glöm det usla vädret i Edvards växthus

I juni 1995 invigdes Edvard Anderssons växthus i Bergianska trädgården. Ett växthus som knappast har sin like i Europa. För här kan man året runt njuta av växter som man vanligtvis hittarpå betydligt varmare vreddgrader. Och som här får växa i sin "naturliga" topografi.
-Det här är ett väldigt komplext växthus där vi har flera olika landskap i en och samma byggnad, berättar botanikern och 1:e intendenten Henni Wanntorp som varit med och byggt upp växthuset från grunden. Hon är påtagligt stolt över den vackra byggnaden som ritats av göteborgsarkitekten Per-Rune Semrén, och över de olika landskapen som sköts minutiöst.
-Vårt mål är att våra landskap ska vara så lika originalet som möjligt. Edvard Andersson hade aldrig sett någon sådan här anläggning själv där träd, buskar och örter växer i landskap. På den tiden stod växterna i krukor på rad i växthusen.
Växthuset är indelat i en central hall och fyra hörnavdelningar.
Den centrala Medelhavshallen är ungefär 800 kvadratmeter stor och har en högsta takhöjd om 14 meter. Här ryms både trädgårdsväxter och regionens egen flora.
-Mycket av det som möter besökare i Medelhavsområdet är trädgårdsväxter som ursprungligen stammar från andra delar av världen. Eldkrona, fuchsia och bougainvillea hör till exempel inte alls hemma i Medelhavsområdet. Vår lösning blev att bygga upp en italiensk trädgård med den typen av växter. Utanför låter vi medelhavsområdets egna växter breda ut sig.
Har inte tappat löven
Besökaren kommer in i växthuset genom en pergola med klängväxter och under den växer kamelior i olika färger och former. Därifrån kan man fortsätta in i den formella men enkla trädgården och njuta av pelargoner, heliotroper, eldkronor och mycket annat.
På rundvandringen i hallen hittar man en vinterrass "vi fick en stor skörd vindruvor i år", fikon, oliver, granatäpplen, pistagenöt, citrusträd, aprikos, mandel, akantus och mycket annat.
- Vi försöker följa årstiden här, men i år har den milda vintern ställt till problem för oss. Flera av de träd som borde stått kala nu har inte tappat sina löv än, säger Henni Wanntorp. Och granatäppelträdet har till och med två frukter kvar.
Varje rum har sin egen bergart från klippor till grus, topografin är så varierad som möjligt. På de kanariska lavablocken växer taklök och släktingar till vår egen kärringtand. Från de blomrika och doftande hedmarkerna i Medelhavet kommer taggiga buskar av olika slag.
- De är typiska där människan dragit fram. Från början var Medelhavsområdet täckt av ek- och tallskogar, men redan på antiken drog de taggiga buskarna in där skogen huggits ner.
En stor korkek, som snart är mogen för sin första skörd, kan man också se här.
-Det är faktiskt den största jag själv sett i ett växthus, berättar Henni Wanntorp. Det här exemplaret har vuxit väldigt bra.
Korkekar blir cirka 100 år och skördas ungefär var 15 år. Första skörden brukar bara duga till korkmattor.
Andra kontinenter
I de fyra hörnrummen kommer besökaren till fyra andra kontinenter. I det australiska hörnet kan besökarna njuta av grästräd, flaskborstbuskar, eucalyptus och akacior som bara växer vilt i Australien.
- Gräsbusken får egentligen inte grävas upp och exporteras. Det är bara en firma som har tillåtelse att göra det, till exempel i samband med att nya vägar dras fram. Den firman exporterar till Holland och det var där vi fick tag i vårt exemplar.
Gräsbusken klarar av buskbränder som är vanliga i det australiska landskapet. Och exemplaret i Edvard Anderssons växthus bär tydliga spår av bränder.
Flaskborstträd med sina borstliknande blommor hör till myrtensläktet och är också unika för Australien. Där finns 500 akaciasorter och ungefär lika många eucalyptussorter.
- Det här är ett Paperbarktree, berättar Henni Wanntorp och visar oss ett lustigt litet träd med bark som flagar som näver men är mjukt som fnöske. Det är av detta träds olja som den antiseptiska Tee tree-oljan tillverkas.
Vi förflyttar oss till en ny kontinent där ståtliga kallor och papegojblommor tar emot innan vi går in i ett mer ökenlikt landskap. Här växer egendomliga liljor med blomställningar som hemma i Sydafrika rullar långt in i öknen och sprätter ut sina frön på vägen. Det gör att de har en fantastisk spridningsförmåga. Levande stenar som vi har hemma på fönsterbrädan växer i gruset.
- De växer för bra här. I naturlig miljö ser man dem knappt, inte förrän de blommar med kaktusliknande blommor.
Bara i Amerika
Många av växterna här liknar kaktusar men är det inte. De är olika arter av euphorbia, och alltså släkt med julstjärnan.
- Kaktusar växer bara naturligt på den amerikanska kontinenten, berättar Henni Wanntorp när hon leder oss in i det kaliforniska ökenlandskapet.
I den gula sandstensöknen växer kaktusar i alla storlekar och former, från runda kaktusar som svärmors kudde till den jättelika krusbärskaktusen som vuxit två meter sedan den köptes in 1995.
-Då hade den i stort sett inga rötter så vi var tvungna att fästa den för att den inte skulle ramla omkull. Nu har den rötter som säkert täcker hela odlingsbädden här men jag tror att fästanordningen får vara kvar, för säkerhets skull. Jag vill inte att den en dag ska falla ner över någon besökare.
Egentligen tycker Henni Wanntorp att hon har alldeles för många kaktusar i Kalifornienhuset.
- Det växer annat i öknen också, konstaterar hon.
Lite utanför Edvard Anderssons önskningar kan man säga att Molnskogshuset är. I ett Medelhavsklimat och jämförliga klimat kan man odla vin. Och det går knappast i Molnskogshuset.
-Här växer i vanliga fall epifyter på en vägg, som vi just nu håller på att restaurera, och en skog av ormbunkar. Här inne håller vi en temperatur på 18 grader, dygnet runt och året runt. Och här inne är det fuktigt.
Molnskogshuset är en egen dröm som Henni Wanntorp har kunnat uppfylla här.
-Sedan jag som student såg ormbunkarna i Kew garden har jag velat bygga upp ett sådant här rum, berättar hon. Och jag är övertygad om att jag kunnat övertyga Edvard Andersson om att få göra det. Här skiftar rummet i grönt, i olika gröna nyanser och olika former. Det är så vackert!
Datorn styr
En stordator styr de olika rummen i växthuset, som också har en tillbyggnad där Bergianska trädgårdens tropiska och varmtempererade växter är inhysta. Datorn, en av de största i Europa, styr värmen, som är olika i olika rum, olika tider på dygnet och olika tider på året. Den drar för och ifrån gardinerna, sköter vädringen och belysningen.
-Här inne i Medelhavshallen har 250 lampor på 400 Watt styck, men det räcker ändå inte. De ger 3 000 lux, och en solig dag i Medelhavsområdet har 100000 lux. Men vi har inte råd, vår elräkning bara för ljuset är ändå på en halv miljon kronor per år.
Däremot får den inte styra vattningen.
- Det här är ingen grönsaksodling, säger Henni Wanntorp. Vattnar gör våra trädgårdsmästare. Alla växter ska ha olika mycket vatten vid olika tillfällen så det skulle inte fungera. Dessutom tittar trädgårdsmästarna till växterna varje dag så att det inte finns några fula vissna blad eller ohyra på växterna.
Ohyra bekämpas i möjligaste mån på biologisk väg. Här och var kan man se små påsar med predatorer som äter upp skadeinsekterna.
-Vi använder oss av rovsteklar, rovkvalster, nyckelpigelarver och andra predatorer.
Edvard Anderssons växthus har cirka 70 000 betalande besökare varje år. Hit kommer skolelever och studenter för att söka kunskap men även besökare som bara vill sitta och njuta en stund.
- Vi har besökare som kommer hit för att sitta och läsa en stund i ljuset. Och det är nyttigt för både människor och växter så här års.
Och visst är det uppiggande att strosa omkring i ljuset bland de vackra växterna och glömma de grå, regntunga molnen på andra sidan glasfönstren för ett tag.