Glöm inte Teknikmagasinet, Horace!
Det töar mot vår. Och därmed är det hög tid för alla fritidspysslare att förbereda säsongstarten.
Foto: Fotograf saknas!
En koll i den senast utkomna litteraturen på området ligger därför nära till hands. Angelägen litteratur. Verk av den art som är portad i de finkulturella reservaten.
Joyce, Sartre, Camus och andra finlitterära dinosaurier i all ära - men hur många har egentligen orkat traggla sig genom deras mastiga, ointressanta och upphaussade böcker-man-bara-måste-läsa. Tråkiga tegelstenar utan spänning, humor, action och fiffiga snickartips.
Nej, den litteratur vars tid är nu har rikligt med illustrationer, föredömligt korta, raka texter och - är dessutom gratis.
Det handlar givetvis om höjdarkatalogerna från Clas Ohlson, Biltema och Teknikmagasinet. Dessa årligen nyutgivna praktverk som skandalöst negligeras av de svartskrudade, skrivkammarbleka och malignt seriösa medlemmarna i Kulturredaktörernas förening.
Ta till exempel den sparsmakade, anarkoklassiska prosa som luftas på sidan 87 i Clas Ohlsons utgåva från 2003. Starkt koncentrerat, med smak av litterär buljongtärning, ges en mustig beskrivning av spikutdragaren NP 106, Niwatori:
"Ett smidigt verktyg som klarar spik även i trånga lägen och utan skalle."
Kan det sägas bättre!? Könsneutralt och med en kontextuell självklarhet.
Möjligen kan det illustrerande fotografiet av NP 106, Niwatori, sätta känsliga själar i brand. 300 mm högvärdigt japansk smidestål återges ohöljt i vinkel typ erigerad.
Mycket kan tveklöst läsas in i den bilden av den som anstränger sig. Fast den förlöpelsen kan säkert någon undersysselsatt så kallad genusforskare freudefullt sätta tänderna i.
I allmänhet torde dock Clas Ohlsons välmatade praktverk inte uppröra ens den mest rabiate protestant. Här är det konventionell katalogprosa som gäller. Naken, ordkarg och med en underton av existensiell gör-det-själv-ångest. Men knappast i genrens vassa framkant.
Inte heller Biltemas vitt spridda klassiker kan beskyllas för att trampa nya stigar i katalogflorans ymniga grönska. Även om det även här finns höjdpunkter. Som till exempel på sidan 182 i utgåvan för hösten/vintern 2003/04. Där slösas inte vare sig ord eller trycksvärta vid beskrivningen av artikel nr 7, gummiklubba:
"Av massivt gummi med träskaft. Längd 340 mm. Vikt 565 g."
Minimalistiskt är bara förnamnet. Stramt och elegant. Inte. Ett. Onödigt. Ord.
Ett mer nyskapande tilltal bjuds i Teknikmagasinets katalogblandning av nyttigt och onyttigt. I sortimentet samsas eltillbehör och TV-antenner med sällskapsspel typ Fia med hutt och trådlösa (!) pruttmaskiner.
Med smaklöst frustande elegans presenteras den sistnämnda som:
"Grym digitalpruttare med fjärrutlösare (räckvidd över 10 meter). Denna hitech-skämtartikel vädjar till människans lägsta men ack så härliga humor. Vulgärt? Absolut, men oemotståndligt kul ! Göm den i soffan inför släktmiddagen och släpp sedan med hjälp av fjärrkontrollen lös kaskader av råmande fisar medan du viker dig dubbel av skratt i rummet intill !"
Kanske något för Skandias styrelsemiddagar. Att den digitala fisen doftar noll gör knappast något
i den miljön. Kostymnissarna i ledningen luktar ju redan skämt.
I vilket fall ligger Teknikmagasinet bra till för nästa Nobelpris i kataloglitteratur. Stalltipset avser 2004 års utgåva - den med underrubriken "Meningen med livet".
Håll det i minnet, Horace !
Så jobbar vi med nyheter