– Tur man är emanciperad, så man kan det här med klädnypor, säger Göran Fristorp med klädsam självironi inför kvällens extranummer, Randy Newmans pärla Feels like home.
Vi förstår honom. Vinden får visserligen den svenska flaggan på borggården att smattra glatt, men notbladen verkar vara beredda att sticka i väg vilken sekund som helst. Klädnyporna som håller fast dem på notstället är kvällens riddare, de räddar konserten.
För fjärde året arrangerar nu slottsfogden Joakim Johansson sommar-konserter på Ekenäs borggård för en engagerad och intresserad publik. Den är inte jättestor, denna kväll löste 120 personer entré, men den kan konsten att lyssna. Inga mobiler som stör, knappt någon som går på borggårdens knastrande grus, jackor och tröjor krånglas på så diskret det går.
Nu är det för all del lätt att trollbindas av Görans Fristorps viskonst. Framför allt när han sjunger Evert Taubes visor. Ibland känns det som om Taube inte längre tar så värst stor plats i svenskens hjärta, men inte denna kväll. När Göran Fristorp blåser nytt liv i Calle Schewen, Rönnerdahl, Fritiof, Carmencita och de andra Taube-figurerna, då sitter vi där igen samfällt och bara njuter.
Göran Fristorp har en varm, bärig röst. Han utnyttjar den väl, speciellt bra är hans falsettsång. Gitarrackompanjemanget är raffinerat, men den bång-styriga vinden tar bort endel av det subtila när denbrummar i gitarrmicken.
Publiken sitter på medhavda brassestolar, dricker kaffe, skrattar hjärtligt och ofta åt Fristorps musikerminnen. Han verkar ha jobbat med alla, från den i veckan avlidne pianisten Bengt Hallberg till textmakaren Beppe Wolgers. Mellansnacket är avspänt och ledigt.
Olle Adolphsons Nu är det gott att leva framförs på ett skönt, frejdigt sätt. En annan topp är BellmansTräd fram nu nattens Gud. Men det var Taubes valser som möttes av störst applåder.
För Göran Fristorp väntar nu mera Taube. Turné med Sven-Bertil på sex platser i Norge. Med fickan full av klädnypor får man för-moda.