"Göteborg är en nyttig erfarenhet"
Tony Georgsson på Norrköpingspolisen är lite rödögd och har några dagars skäggstubb, men han har klarat sig helskinnad utan en skråma. Däremot är han väldigt trött.
Tillsammans med 50 andra poliser från Östergötland åkte han till Göteborg i måndags morse och har sedan dess arbetat både dag-, kväll- och nattpass. På fyra dygn har han bara sovit tio till tolv timmar och riktig mat har han inte ätit på de senaste tre dagarna. Ändå är han glad att han åkte ner.
<p><b><font size="2">"Otäck stämning"</font></b>
?Det är en nyttig erfarenhet att ha varit med om något sådant här. Det är också kul att få åka iväg och träffa poliser man aldrig skulle träffa annars, säger Tony och ler ett förvånansvärt piggt leende.
Men det är inte det fysiska som är det värsta i sådana här situationer, utan det psykiska, menar han.
Tony var inte med på Avenyn under den värsta skadegörelsen, men han var i Vasaparken under fredagskvällen när skottlossningen ägde rum.
?Stämningen var otäck. Stenar haglade och människor skrek. De hade en minilastbil som spelade musik som trissade upp stämningen ännu värre.
<p><b><font size="2">Katt och råtta-lek</font></b>
Tonys uppgift var att, utrustad med hjälm, sköld och benskydd, hålla människor kvar i parken och försöka identifiera vem som gjorde vad. Det var en katt och råtta-lek mellan aktivister och poliser, berättar han. Aktivisterna gjorde allt för att provocera och kastade allt de kom över.
Sedan kom skottlossningen. Han såg den inte själv, men han kan förstå polismannens handlande.
?Jag var själv helt full med adrenalin just då och det enda man tänker på är att skydda sig själv och måna om de som står runt omkring. Man är oerhört utsatt och fruktar för sitt liv, gatstenar är dödliga vapen. Jag har full förståelse för honom, han handlade i nödvärn, säger Tony.
Han berättar också om oväsendet, att alla skrek. Nyfikna människor som samlats i parken skrek av rädsla. Demonstranterna skrek för att provocera polisen och det smällde av molotovcocktails, slangbomber, och stenar som regnade. Det var inte lätt för polisen att kommunicera.
?Vi fick också skrika till varandra för att höras och man kunde inte använda radion för oväsendet.
Han har aldrig varit med om något sådant här förut. Ändå tycker han att han var ganska bra mentalt förberedd. När Norrköpingspoliserna kom ner på måndagseftermiddagen fick de en två dagar lång utbildning och en genomgång av göteborgspolisen där de samkörde grupperna och gick igenom lite polistaktik. Tony själv var gruppchef. Kommenderingen var bra, tycker han.
<p><b><font size="2">Allmänhetens stöd</font></b>
?Jag tycker att polisen gjort ett bra jobb, särskilt med tanke på att vi är en liten kår. På toppmötet i Nice hade de 15 000 poliser. Vi var 2000 i Göteborg.
Polisens arbete har fått mycket stöd från allmänheten och det märktes även där nere, berättar Tony. Folk fram och tog i hand och bjöd på fika.
?Göteborgarnas stöd värmde verkligen.
Förutom den märkliga situationen att helt plötsligt hamna i något som nästan liknar krig, fick de arbeta hårt. De hade långa pass, upp till 18 timmar ibland. Att gå iväg och äta en lunch var bara att glömma. Under tre dagar levde de bara på choklad och bananer som de fick utkörda i stora säckar. Sova fick de göra någon timme här och där.
Men nu är det över. Tony ställer tillbaka skölden och lägger ner benskydden. Nu ska han vara ledig en dag, sedan är det vanligt polisjobb som väntar igen.
Så jobbar vi med nyheter