Grävlingen som gillar nötter och wienerbröd
Ett rovdjur som bökar upp sår i marken, hugger in i människors ben tills det knakar och bör skjutas.Eller älskligt sällskapsdjur som äter fint ur handen, kryper upp i knä och håller rent i grytet.
Grävling 14: Grävlingen är ett nattaktivt djur. När mörkret faller över ön Strömstaholm letar den sig fram till matte Elisabeth Jordendahl för nattamat.
Foto: Fotograf saknas!
Men det finns en annan och mer sällsynt variant av det omstridda mårddjurets förhållande till människan. En kontakt där båda upplever glädje och tillfredsställelse.
Grymtar av vällust
Få lyckas nå den ömsesidiga respekt som krävs. För Elisabeth Jordendahl i Norrköping har det gått vägen. På sin ö Strömstaholm i S:t Anna skärgård har hon etablerat närkontakt med ett grävlingpar.
- De är söta och rara, intygar hon. Snyggt och prydligt äter de ur handen. När de är mätta och mår gott grymtar de av vällust och försvinner ut i mörkret. Nästa natt är de tillbaka.
Elisabeth Jordendahl har alltid haft speciell känsla för djur. En ådra hon ärvt från farmor Hilma som hade en tam gris vid namn Laura. Avsikten var att Laura skulle bli julskinka. Men det gick inte. Det blev omöjligt att slakta och äta upp sin gode vän.
Starka klor
Elisabeths favoritdjur är grävling som länge fascinerat henne. Hon har samlat material om grävlingar och blev helförtjust när hon upptäckte grävlingparet på sin sommarö.
- Jag kunde knappt tro det var sant! Grävlingen är så vacker med sina långa, svarta, glänsande, starka klor.
Styrkan i klorna behövs när grävlingen bökar i marken för att finna älsklingsfödan ute i naturen som är mask.
Hos matte på Strömstaholm bjuds annan meny: kyckling, hasselnötter, ost, räkor, wienerbröd står på matsedeln.
- Bortskämda? Nej, det tycker jag inte. Har man lyckats få kontakt med grävlingen får man visa sin uppskattning. När det skygga djuret letar sig in i hallen är det som om en mycket efterlängtad gäst kommer.
Det inträffar att gästen kryper upp i Elisabeths knä.
- Det är fascinerande, säger hon. Vi litar på varandra. Det krävs kontaktsökande och kärlek från båda håll. När det stämmer uppstår ett slags lyckorus.
En som inte delar lyckan är katten Lassie som Elisabeth varit sommarmatte åt. Lassie är van att vara herre på täppan och uppskattar inte konkurrens.
- Han fräser, rafsar till djuren med tassen och vill köra iväg inkräktarna. Som tur är hittar de snart tillbaka.
Går i ide
Längre fram i höst går grävlingparet på Strömstaholm i ide. Där tillbringar de vintern och söker sig fram när vårsolen börjar värma.
Elisabeth ser med förväntan fram emot återseendet.
- Det blir som att träffa goda vänner. Grävlingen har en social sida som gör den till ett spännande sällskap.
Så jobbar vi med nyheter