Hälsofreak eller godismonster?
Pollypåsar och Mcdonald?s pomme har varit mina bästa vänner i många år. Det är enkelt att slita upp en godispåse på fredagskvällen och trycka i sig den till en film. Men det är inte lika enkelt att ta hand om skuldkänslorna som kommer som en bonus nästa dag. Uppsvälld och med fettigt hår känns det som om den där pollypåsen har tagit mig ett steg närmare en hjärtattack.
Då tänker jag att jag ska ut och springa, äta sallad (inget annat än grönsaker med vatten i) bara för att jag unnat mig själv något gott. Fettet ska brännas bort och hyn ska gnistra av motionen. Då får jag inte sega längre, utan då är det sund, pigg och fräsch som gäller. Men det stannar oftast vid tanken på att jogga. För lata människor som jag kan det vara svårt att orka bry sig. Nu har dieterna kommit till vår hjälp, eller kanske till vårt besvär?
Atkinsdieten har blivit känd över hela världen. Den förbjuder socker, mjölk, frukt, pasta, ris, flingor, bönor, potatis, nötter. Med andra ord: allt som är gott. Istället äter man kött, fisk, ägg, olivolja, majonnäs, ost och vissa grönsaker. Enligt Atkins hjälper det dig om du är överviktig och vill tappa några kilon. Men låter majonnäs och ost som en bra väg mot ett nyttigt liv? Skulle inte tro det.
Med GI räknar du ut hur snabbt blodsockret höjs och hur snabbt kolhydraterna bryts ner av ett livsmedel. Det innebär att du måste stå och räkna GI-poäng på varenda grönsak och mjölkpaket du köper. Och skeptisk som jag är verkar inte det heller så lockande.
Det finns tusentals fler dieter som säkert skulle vara mer tilltalande. Men som vanligt, orkar jag liksom inte anstränga mig. Det blir nog som vanligt: jag åker hem med min pollypåse och landar i soffan. Det är, trots allt, så himla skönt att vara lat.
Så jobbar vi med nyheter