Han var den som först kallades till lägenheten. Inför tingsrätten fick det yttre befälet hos Norrköpingspolisen på torsdagen återge händelserna från den 30 januari.
–Jag satt själv i polisbilen när vi fick larm om en fallolycka, ett barn hade dött. Jag kommer ihåg att jag reagerade på utlarmningen. Jag hade väntat mig stressad folksamling, men jag var helt ensam. Jag sparkade in porten, berättar polisen.
Efter att ha ringt på dörren kom en man och öppnade. Han hade aldrig sett mannen tidigare, han tyckte att mannen såg påverkad ut.
– Det var svårt att prata med honom. Jag hade svårt att nå fram. Till sist säger han något om att "vi är chockade".
– Det såg ut som att han... det såg inte ut som att han varit i slagsmål, men han hade blämmor i ansiktet... Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Han ser ut som man gör när man har en viss missbruksproblematik. Han gav ett sömnigt intryck, säger polisen vidare.
Han såg en kvinna sitta med ett barn i lägenheten, men pratade inte något med henne. Mannen som öppnat förde så småningom in honom i en barnkammare.
– Han böjde sig ner och drog ut något från under sängen. Jag har tänkt mycket på det, det var ett bylte. Tyg, plast och ihopknutet. Då förstod jag att det var mer än en fallolycka.
En man från ambulanspersonalen som kommit på plats började med en sax klippa upp byltet, lager på lager.
– Efter en stund kände jag en lukt som jag kände igen. Jag förknippade det med en människa som är död. Om jag inte förstått det tidigare så blev det uppenbart nu. Att det som låg där var dött. Ungefär i denna stund såg jag barnkroppen, säger polisen i sitt vittnesförhör inför rätten.
När vi får en kort pratstund med polisen utanför säkerhetssalen i Norrköpings tingsrätt berättar han att han, trots att det gått snart fyra månader, fortfarande minns hur det var att göra den fruktansvärda upptäckten i lägenheten.
– Jag minns att jag tänkte att hon var väldigt liten. Och som sagt, den där lukten ... den är svår att förväxla med något annat.
Hur kändes det att vittna på rättegången?
– Det är skönt att det är avklarat. Nu känner jag mest en stor lättnad. Jag har undvikit att läsa allt som skrivits om det här under den här tiden. Jag ville inte låta mig påverkas.
Hur mår du?
– Jag mår bättre nu än vad jag gjorde när det hände. Vi har bra rutiner inom polisen när sånt här händer. Jag har fått bra hjälp, säger polisen.