Hannes Alfvén ? Norrköpings nobelpristagare
Hannes Alfvén var vetenskapsmannen som bytte sida. En samhällsdebattör, som blev en aktiv motståndare mot kärnkraft. 1970 fick han nobelpriset i fysik.
Höjdpunkten. Hannes Alfvén tar emot Nobelpriset i fysik 1970, utdelat till honom av kung Gustaf VI Adolf. Foto: Pressens Bild
Foto: Fotograf saknas!
Tekniska högskolan. Ämnet var teoretisk elektroteknik med mätteknik.
I skolan i Norrköping ansågs Hannes Alfvén tidigt som ett geni. Han utförde bland annat avancerade fysikaliska experiment i barndomshemmet vid Nya torget. Adressen var Hospitalsgatan 28, granne med saluhallen, i ett hus som är borta sedan ett tiotal år.
Föräldrarna var Johannes Alfvén, socialläkare i Norrköping i 35 år och Anna Clara Romanus-Alfvén, verksam som kvinnoläkare. På besök i hemmet kom då och då farbrodern Hugo Alfvén, en av landets stora tonsättare.
<b>Radioamatör</b>
Skolpojken Hannes Alfvén var troligen en av de första svenska amatörer som experimenterade med radioapparater. Under tidigt 1920-tal ska han bland annat ha fått in London och Big Ben i en liten kristallapparat.
Ett annat stort intresse var astronomi. Under skoltiden på läroverket sågs han ofta uppe på taket, vid det astronomiska observatorium som Pehr Swartz hade donerat till skolan.
En gång i veckan hade allmänheten tillträde och där stod den unge Hannes Alfvén och ordnade köerna framför teleskopet.
Intresserade och vetgiriga Norrköpingsbor kunde få se Jupiters ringar och Saturnus månar, och en gång kunde han visa upp en total solförmörkelse.
<b>Samhällsdebattör</b>
Från 1926 studerade Hannes Alfvén matematik, samt exprimentell och teoretisk fysik i Uppsala. Han doktorerade inom ämnet magnetisk strålning och gav senare upphov till benämningen Alfvén-vågor. Med det menas magnetohydrodynamiska vågor som förekommer naturligt i magnetiserad, elektriskt ledande gas om dimensionerna är stora. Exempelvis inuti solen och andra stjärnor och även i tunna gasslöjor omkring solen och mellan stjärnorna.
I vuxen ålder var Hannes Alfvén en aktiv samhällsdebattör och var först entusiastisk till kärnkraften. Men han hade börjat tveka när han hade insett det farliga med dess avfallsprodukter och problemen med lagringen.
Samtidigt pågick en debatt angående anslagen till forskning och den var tidvis riktigt het under 1960-talet.
Det gick så långt att Hannes Alfvén lämnade sin professur vid Tekniska högskolan och flyttade till USA, som en protest mot den svenska forskningspolitiken. ?Ännu en världsberömd forskare överger Sverige och flyttar utomlands?, löd rubrikerna.
I slutet av 1950-talet började man diskutera en satsning på en tungvattenreaktor vid Marviken på Vikbolandet. Inom höga militära kretsar hade man även visioner om svenska kärnvapen.
Hannes Alfvén kom att bli en skarp kritiker gentemot det halvstatliga företaget Atomenergi. Projektet vid Marviken skrattade han åt och gick offentligt ut och förutspådde dess fiasko.
<b>Insikt i forskningen</b>
Han spelade även en betydande roll när Torbjörn Fälldin och centerpartiet ändrade sin energipolitik, en bit in på 1970-talet.
På centerstämman 1973 beskrev Hannes Alfvén riskerna med kärnkraft och hur han vacklat i sin tro på densamma.
Hannes Alfvén hade insyn i det svenska kärnkraftsprogrammet och hade även en djup insikt i den internationella forskningen på området. I ett flertal artiklar gav han prov på sin skepsis gentemot kärnkraften;
?Varje gång en familj kokar middag på kärnkrafts-el produceras lika mycket plutonium som förslår att ta livet av hela familjen?, hävdade han bland annat.
Åren 1945?63 var han professor i elektronik och 1963?73 i plasmafysik. Mellan 1967 och 1989 var Alfvén professor vid University of California i San Diego.Den vetenskapliga karriären belönades 1970 med nobelpriset i fysik. Han delade priset med fransmannen Louis Néel för grundläggande insatser inom magnetohydrodynamiken med tillämpningar inom plasmafysiken.
Så jobbar vi med nyheter