Nu finns det en minnessten som tack för Sveriges och Mauritzbergs hjälp under ockupationsåren. Krigsveteraner, ambassadörer och tidsenliga uniformer var på plats när den norska minnesstenen avtäcktes tidigare i veckan.
– Verksamheten på Mauritzberg är en viktig pusselbit i vår krigshistoria, säger Axel Wernhoff, som är en svensk ambassadör i Norge och en av talarna under ceremonin.
"Norge tackar för militär hjälp på Mauritzberg 1943–1945" står det ingraverat på den flera ton tunga stenen. Drygt 20 000 norrmän flydde till Sverige mellan åren 1940–1945, när Norge var ockuperat av Nazi-Tyskland. Tusentals norska flyktingar deltog i hemliga militärutbildningar som hölls på ett 20-tal platser runtom i Sverige.
Slottet vid Bråviken var en av dessa platser. Här genomgick drygt 13 000 soldater en tre veckor lång militär mönstring – allt under täckmanteln "utbildning av hamnpoliser" för att vilseleda tyska spioner. Exil-norrmännen utrustades med svenska vapen och utrustning som båtar, fordon och hjälmar. Verksamheten bedrevs i samarbete med svenska myndigheter – ett av flera exempel på svensk inblandning i kriget trots den omtalade svenska neutraliteten.
Den ämneskunnige författaren Anders Johansson menar att verksamheten vid Mauritzberg inte har utforskats lika ingående som andra norska träningsläger, och att det därför är hög tid att lyfta det östgötska slottets betydelse för norsk och svensk krigshistoria.
Krigsveteranen Thor Hofsbro var en av soldaterna som utbildades på Mauritzberg. Kriget satte sina spår.
– Jag har drömt mardrömmar och mist många kamrater. Det är minnen som märker en för livet.
Thor Hofsbro och ytterligare drygt 600 norrmän hämtades senare från slottet för att delta i en allierad luftbro av norska rekryter från Sverige till Storbritannien. Förläggningen vid Mauritzberg utbildade även radiotelegrafister som skickades till befriade områden som Finnmark under den sista krigsvintern.
Ambassadören Axel Wernhoff betonade släktskapet mellan Sverige och Norge.
– Sverige och Norge är ömsesidigt beroende av varandra – kanske mer än några andra länder i Europa. Vi har en gemensam historia, och idag märker man knappt att man är i Norge förrän man ska betala för sin öl.