Här har hamndirektören hamnat rätt

Vår färd börjar och slutar på en och samma plats - i Norrköpings hamn. Det var här som den 17-årige Åby-ynglingen mönstrade ut på den lilla paragrafaren Margareta H som stävade mot Kalmar. Världen väntade.
- Den som är nyfiken kan lära sig mycket, konstaterar Bengt-Erik Bengtsson.
Men inte allt. Han berättar om den allra första gång han red. Det var när han gick i land i Argentina "ett fantastiskt land" för att i ett halvår arbeta på en ranch. Ett felaktigt ryck i tömmarna, hästen tvärstannade och unge Bengtsson dök över hästen och landade rakt i en mycket taggig rosenbuske.
- Jag har inte suttit på en häst sedan dess.

Ung och orädd
Nej, då föredrog han att rida ut stormarna till sjöss. Han reste på Sydamerika och han reste på Afrika. I Kongo var det inbördeskrig när han kom dit på ett fartyg lastat med ammunition till ett land och en tid då det var "tjuv- och rackarspel och terror i massor". Inbördeskrig var det också i Brasilien samtidigt som han dansade i karnevalen i Rio de Janeiro.
- Man var orädd när man var ung, säger han om att vara så farligt nära faran. Men det finaste landet, det är Costa Rica, polisen har bara batonger där, det är lugnt och fridfullt.
Medan många av hans gamla kamrater mönstrade av gick han själv vidare från lättmatros till befälselev till styrmansutbildning och examen som sjökapten.
- En officer och en gentleman, skrattar han. För mig är det viktigt att alltid vara hövlig. Och glad.
Han har en uniformsjacka kvar, även om passformen inte riktig är densamma längre. Men båtmössan i storlek 52 sitter som en smäck.
Kapten, äkta man och pappa. Allt på ett och samma år. Det var 1971 som han tog sin examen vid sjöbefälsskolan i Kalmar, gifte sig med sjuksköterskan Anita på norra Öland och fick sonen Mats, född fem dagar innan hans egen 26-årsdag.

Till sjöss på nytt
Bara några veckor senare gick Bengt-Erik till sjöss på nytt, ombord på ett räddningsfartyg vars uppgift var att bland annat bevaka oljeriggarna i Nordsjön. Som andre styrman låg han ute i flera månader. Och var sjösjuk nästan hela tiden när höstens och vinterns stormar ven.
Då var det skönt med torra land. Där väntade, efter utbildning via arbetsmarknadsverket, en tjänst som inspektör i lönegrad 21 vid sjömansförmedlingen i Oskarshamn.
- Sen blev jag headhuntad. Så jag sade upp mig och flyttade. Det har jag aldrig ångrat.
Det var 1975 som han 29 år ung blev sjöpersonalchef och fick en plats i koncernledningen för Rederi AB Gotland med ett därpå följande ansvar som kom att omfatta all personal i bolaget.
- Men jag var för ung, man ska vara lite äldre när man är chef.
Familjen bosatte sig på Gotland och där föddes Daniel 1976. Båda sönerna har valt att än i dag stanna kvar på ön i Östersjön till skillnad mot deras far som snart började en pendlande tillvaro mellan Visby, Tyskland och Trelleborg.
- Anita har fått dra ett jättelass, konstaterar hennes resande man.
Medan hon tog hand om allt på hemmaplan var han verksam som "geschäftsführer" och trivdes aldrig särskilt bra. Så den dag han fick ett samtal från Nassau, Bahamas med ett erbjudande om att som ägarrepresentant för l Rederi Gotland AB, bege sig till Vancouver i Kanada för att försöka få ett dotterbolag, ett rederi på fötter.
- Det var ett tufft jobb.
Jobbet gick bra, men det fanns annat som också var tufft. Hemma på Katrineholmsvägen 5 i Åby levde pappa Bengtsson ensam, sedan Bengt-Eriks styvmor dött. Enda sonen kände ett behov av komma närmare och var inte sen att lyfta luren när han en dag läste i Sjöfartstidningen att det söktes en verkställande direktör till Norrköping Hamn och Stuv AB.
Den 17 december 1993 sade han upp sig från det som han beskriver som "ett jäkla fint företag". Och hjärtat klappar fortfarande för Gotland, han är med i styrelsen för Destination Gotland och han har byggt ett sommarhus på Tofta strand.

Nordisk blandning
Många års anställning avslutades med en lång uppsägningstid. Halvtid på Gotland, halvtid i Norrköping under året som följde. Sen dess har han på heltid med oförtröttlig energi gjort sitt bästa för att rikta strålkastarna mot Norrköpings hamn. Eller som det heter i internationella sammanhang: Port of Norrköping - The nearest port in the Baltic region.
- I dag är det en av landets mest moderna hamnar och har en enorm potential, försäkrar kaptenen ombord på skutan och lägger till:
- Bara man rattar skeppet rätt. Jag är så otroligt nöjd med det jag åstadkommit här, du vet som Åbybo ska man alltid vara lite bättre än Norrköpingsbor.
- Jag kommer att vara kvar, men man måste vara medveten om att man blir äldre. Det som inspirerar mig är de ungdomar som kommer in och tvingar mig att tänka ungdomligt. Man måste vara både beteendevetare och kyrkoherde på en sån här post.
Lägg därtill att han, som har svensk far och norsk mor, är dansk konsul, därtill utnämnd 1995 och därtill riddare av Dannebrogen sedan 2003.
- Det är en orden man får om man skött sig ett tag, god vandel, ja, du vet.
Därför vajar i dag inte bara den blågula utan också den rödvita flaggan utanför Norrköpings Hamn och Stuv AB, där det är födelsedagsmottagning på mässen. Att fira 60-årsdagen på jobbet faller sig helt naturligt, tycker högsta chefen. Det är ju ett fint bolag, runt 150 årsanställda och med en företagsledning som han är "så glad över".
- Ja, det är bra folk i alla led. Det är go här.
Men inget är så bra att det inte kan bli bättre, det gäller bara att man är envis och tror på sin sak. Han vill driva på utvecklingen att omstrukturera Norrköping till ett transport- och logistikcentrum.
- Jag tror så mycket på Norrköping. Jag är nog den som mest tror på potentialen.
Och när det kommer till den egna potentialen har han för säkerhets skull skaffat sig en livförsäkring och en kompis på en och samma gång.
- Hon heter Molly Bengtsson.
Den 4 augusti fyllde denna golden retriever fem år. Tack vare henne tvingas husse ut i ur och skur på livgivande långpromenader. Och det finns en fördel till med umgänget med Molly.
- Man får de svar man vill ha.

Här har hamndirektören hamnat rätt

Ibland kan man komma hur långt som helst på nästan ingen tid alls. Bengt-Erik Bengtssons liv i kortversion tar oss över hela världen på mindre än en timme.