Här härskar harmonin
"35 sångglada söker kontakt med basar och tenorer". Visserligen rymmer Fenixkören redan det mesta, men det finns alltid plats för mer.
Egentligen skulle konserten ha ägt rum redan i oktober, tio år efter att kören återuppstod ur den nedlagda Natividadkören.
Men den 21 oktober var det Svenska pärlor i Louis De Geer. Konkurrensen om stans sångintresserade publik gjorde att Fenixkören bestämde sig för att vänta.
Till nu. De hoppas på utsålt i Hörsalen, alla 519 platserna. Under ett par tidiga kvällstimmar ska det ljuda av lite svenskt och lite västkustskt blandat med några musicalnummer.
Stefan Ljungqvist kommer för att gästspela, Strömstadspolisen Evald från TV-deckarna, ni vet.
- Vi är doakör åt honom, säger Eivor Svensson.
<p><b><font size="2">Ont om herrar</font></b>
Han möts av 35 sångsugna sopraner, altar, tenorer och basar. Den yngsta runt 30, den äldsta drygt 70. Några nybörjare, några veteraner. Alec Hoatson tillhör den senare skaran, han var en av dem som följde med när den nya kören uppstod ur den gamla - han kom med i Natividad redan 1980.
-Vi har plats för alla, 35 är ganska lagom, men vi har ont om herrar.
Beskedet om att två nya gentlemän väntas till kvällens repetition på Hemgården möts med glada utrop.
- En tenor? Nej, vad härligt!
Det är lite drygt en halvtimme kvar innan det är dags att rensa struparna och påbörja veckans omgång på två timmar.
- Vi kan väl ses i förväg, så vi slipper ta något av repetitionstiden, vädjar Birgitta Burell när vi gör upp om tid och mötesplats.
Självklart. Nu försöker någrra av fenixarna att med ord och inga visor beskriva vad det är som får dem att ideligen vilja brista ut i sång.
Det visar sig vara en kombination av födsel och ohejdad vana. Sopranerna och altarna minns sina barndoms kalas, när de med välstrukna finklänningar och gigantiska hårrosetter underhöll gästerna.
En mer mogen debut gjorde Bo G Karlsson. Han väntade tills han var fylllda 40. Då nappade han på en annons i tidningen och blev en i Stadsteaterns kör.
- Tyvärr, jag hade gärna börjat tidigare, säger han om sin sena sångstart.
Som medlem i Fenixkören får han sjunga en blandad repertoar, från kyrkligt till visor och några modernare stycken.
-Lite power, säger Ewa Wahlfreds.
<p><b><font size="2">Stormtrivs med ledaren</font></b>
De trivs med sin repertoar och stormtrivs med sin körledare. Duktig, trevlig och framförallt - tålmodig.
Carina Andersson har varit Fenixkörens körledare sedan 1995. Det är för henne man sjunger upp om man vill bli en i "ett glatt amatörgäng".
- Vi kan varmt rekommendera oss, skrattar de.
Fast de är bra på det finstämda också, försäkrar de. Visor, kyrkomusik, madrigaler. Samtidigt är det spännande att erövra ny mark, få någon utmaning då och då.
Känslan när klangen stämmer. Det är den känslan som skapar lisa för själen.
-Du kan jämföra körsång med meditation, om du vill , säger Ewa Wahlfreds. Det är en energikick, att glömma stress och vardag för att tillsammans med trevliga körmänniskor förkovra sig själv.
Och konserterna, de där 4-5 offentliga framträdandena varje år, de är juvelerna i kronan.
-Konserter är målet, att glädja publiken och glädja oss själva, summerar de.
Och gör sedan ett tillägg:
-Men en lyckad konsert är det först efteråt. När man vet att det lyckats.
Så jobbar vi med nyheter