Tekniska verkens Ola Palmquist vid Malfors vattenkraftstation i Ljungsbro. Han blickar ut över flödet ut från de båda turbinerna som producerar el. Här övervakas också vattenflödet i Strömmen. Extra viktigt vid den senaste tidens höga nivåer.
Att Strömmens vattenflöde har varit ovanligt kraftfullt och intensivt denna stränga vinter har alla Norrköpingsbor lätt kunnat konstatera med egna ögon. Ett storslaget skådespel regisserat av naturens egna krafter som pendlat mellan fascinerande och skrämmande.
Nu, när kulmen är passerad, är det hög tid att summera situationen.
Det gör man allra bästa vid Malfors kraftverksdamm i Ljungsbro. En av anläggningarna där vattenflödet i Strömmen (eller Motala ström om man ska vara korrekt) kontrolleras och regleras. Halva flödet har sitt ursprung i Vättern.
– Vi reglerar även vattnet parallellt i Stångån och Svartån. Alla tre vattendragen mynnar ut i Roxen för att sedan så småningom nå Bråviken via Skärblacka, Fiskeby och till sist Norrköping, säger Ola Palmquist, Tekniska verkens affärsenhetschef för vattenkraft med placering i Linköping.
Så här såg det ut i Strömmen i centrala Norrköping tidigare i vinter när vattenflödet var som mest intensivt.
– I vinter har flöden och nivåer varit högre än på många år. Jag tror ingen i vår organisation i dag har varit med om en liknande situation.
I kraftstationens matrum är frukostrasten på väg att ta slut och innan dagens uppdrag tar vid, konstaterar gruppen av drifttekniker i tjänst att situationen varit ovanligt utmanande de senaste månaderna. Omdömen som "spännande" och "fascinerande" stiger ur det allmänna sorlet.
Vattenkraftverket Malfors utmed Strömmen i centrala Ljungsbro togs i drift 1936 och är fortfarande still going strong.
– Samtidigt har det varit nyttigt för oss som organisation. Vi har lärt oss och upptäckt mycket nytt. Även sådant som vi kanske kände till men som vi inte behövt åtgärda tidigare. Det har varit en lärorikt, säger Ola Palmquist.
– Även om vattennivåerna har varit särskilt höga sedan i slutet av februari, har vi hela tiden haft koll på läget. Det har aldrig varit någon uppenbar fara, även om det kanske har sett så ut när Strömmen virvlat som värst.
"I vinter har vattenflödet i Strömmen varit starkare än jag någonsin tidigare upplevt det", säger Ola Palmquist.
Vättern är, av naturliga skäl, den mest pålitliga och mest intensivt arbetande källan med en ständig påfyllning av stora mängder vatten. Runt 40 kubikmeter vatten per sekund, dygnet runt, sett till ett årsmedelvärde. Ett normalt år vill säga. Den senaste tiden har påfyllningen snarare närmat sig 80 kubik i sekunden.
– Vi har on-line-mätning av flödet som vi kan se i kontrollrummet där vi kör kraftstationerna. Varje måndag görs en sammanställning av föregående veckas tappningar och nivåförändringar i Vättern, Roxen och Glan, som sedan genom beräkningar leder fram till den naturliga nivån i respektive sjö. Det är sedan denna naturliga nivå som vi ska reglera sjöarna efter, säger Ola Palmquist.
Sjön Roxen är en extra utsatt "fälla" längs vägen.
Under sin passage förbi Malfors är flödet i Strömmen betydligt lugnare än på andra ställen. Flödet går istället i rör in till turbinerna.
– Det har hänt att boende utmed Roxen bett oss att "öppna luckorna" i änden av sjön för att få ner vattennivån. Det kan vi förstås inte göra. Då skulle det bli översvämning i Norrköping. Men det var svettigt ett tag när vattnet stod som högst i sjön, säger Ola Palmquist.
– Vattendomarna som styr hur vi får och ska reglera vattennivåerna, och vi får inte gå utanför dem. Att sjöarna är naturligt reglerade är bra för miljön men gör samhällsplaneringen mer utmanande. Under den här perioden har vi hela tiden strävat efter att ligga på den lägsta tillåtna nivån. Vattendomar tar även hänsyn till hela vattendraget eftersom systemen är ihopkopplade, och förändringar i ett område får konsekvenser för andra delar.
De båda rören som förser turbinerna i Malfors med det vatten som behövs för att producera el.
Även om det inte har varit någon överhängande fara för översvämningar i Norrköping ens den senaste tiden, har Strömmen som sagt bjudit på ett spektakulärt skådespel. Många av oss har njutit alternativt förfärats när Strömmens vatten har rutit i som värst. Ändå är det bara en del av vattnet som har varit synligt för gemene man i de centrala delarna. Det mesta har passerat via Holmens underjordiska kraftstation mellan gamla fängelset och Järnbron.
Strömmens vatten direkt efter Malfors. På väg mot nya äventyr för att slutligen rinna ut i Bråviken.
– När flödet var som intensivast passerade nästan 270 kubik vatten i sekunden i Strömmen i centrala Norrköping. Av den mängden var bara 100 kubik synlig. Resten, drygt 165 kubik, gick under jord och kom fram vid Strömparken, säger Ola Palmquist.
– Med höga flöden stiger vattennivån snabbt vid eventuella problem i en kraftstation. För att förebygga detta har vi utökat vår beredskap och tagit fram planer för att hantera flödet. En sak som kan bli problematisk är om det kommer mycket isflak från Glan till kraftstationen.
De båda turbinerna i Malfors producerar 80 miljoner kilowattimmar om året.
Med kulmen nådd för vattenflödet är det åter business as usual vid Malfors. Det vill säga produktion el. De dubbla turbinerna producerar cirka 80 miljoner kilowattimmar om året. En del av verksamheten som mår som bäst av ett högt vattenflöde.