Modellkarriären började när Rebecka var 16 år och besökte Falsterbo Horse Show. När hon gick från stranden i Foppatofflor kom representanter för en modellagentur fram och ville att hon skulle komma till deras studio för en provfotografering.
- Det kändes som ett skämt, jag hade aldrig ens tänkt tanken innan. Jag är ju en hästtjej! säger Rebecka.
Inte nog med att en agentur plötsligt kom fram till henne.
Strax efter att den första agenturen hade gått kom det en till - och sen ytterligare en.
- Det var jättekonstigt, jag trodde jag var med
i dolda kameran, säger Rebecka och skrattar.
Efter lite funderande tackade hästtjejen ja till den första agenturen, de hade varit trevliga och först framme.
Senare åkte hon till deras studio för en provfotografering.
Där togs neutrala bilder utan smink, som agenturen la ut på sin hemsida.
Efter det har Rebecka hunnit vara med i Top Model och jobba i både London och Tokyo.
I dag håller hon på att bygga upp sin portfolio, där hon samlar sina bästa bilder.
Hon har ett samarbete med den lokala fotografen Fredrik Dahlberg, som har inriktat sig på modefotografering och tar bilder till hennes portfolio.
- De flesta jobben i Sverige finns i Stockholm och eftersom skolan tar mycket tid så hinner jag inte jobba så mycket. Men i sommar ska jag åka till London igen i en månad för att jobba, berättar Rebecka.
Har du fått lära dig av någon hur man ska göra när man jobbar som modell?
- Nej... det får man lära sig själv. Utomlands är också den stora skillnaden att man gör jättemånga så kallade "go-sees" och castingar. Då går man till ett företag och "söker jobb", det fick jag lära mig själv på plats allt eftersom.
Är modell ditt drömyrke?
- Nej, jag har aldrig drömt om att bli modell. Jag vill bli läkare och jobba för Läkare utan gränser. Efter gymnasiet kan jag tänka mig att jobba som modell ett tag, men just nu hinner jag inte, jag prioriterar skolan högst. Jag är egentligen ett naturbarn - jag älskar hästar, att gå
i skogen och vara i skärgården.
Att söka till Top Model var inte Rebeckas egen idé.
Hon blev tillfrågad om hon inte skulle söka till programmet, och efter lite betänketid gav hon sig in
i programmet.
Hennes ambition var att ha kul och lära sig mycket.
- Från början visste jag ju inte alls om jag ville vara med eller inte, men sen tänkte jag att det inte kan vara fel att åka till Los Angeles och träffa massa nya människor, säger Rebecka.
Men helt bekväm med strålkastarljuset var Rebecka ändå inte och det visade sig att hon hellre pratade med filmteamet
än stod framför kamerorna.
- Jag gillade inte riktigt att bli filmad hela tiden. Jag stod hellre bakom kameran och frågade hur allt fungerade, det tyckte jag var intressant. De fick säga till mig att jag skulle vara framför kameran i stället, säger Rebecka och skrattar.
Hur känns det att se sig själv på tv?
- Jag har inte sett programmen i förväg så jag blir lika förvånad som alla andra av vad som kommer. Det är lite jobbigt att inte veta vad de har valt att ta med och hur de har klippt. Men jag känner ändå att jag inte har gjort något jag inte står för. Jag pratade till exempel aldrig om de andra tjejerna under intervjuerna.
Blev programmet som du trodde?
- Nja... många av tjejerna framställs på ett konstigt sätt. Det är som att bara en sida av dem får komma fram. Jag har själv blivit stämplad som den blyga och tysta tjejen som gråter för allting och sån är jag verkligen inte egentligen. Allt blir mer extremt på tv.
Varför har du fått den stämpeln i programmet tror du?
- De vill göra intressant tv. Till exempel så hade jag skrivit i min ansökan att jag har ormfobi och när vi skulle fotas med djur får just jag en orm. Det är ju som gjort för att jag ska bli rädd. Ibland kändes det som att de nästan provocerade fram reaktioner och uttalanden.
Enligt Rebecka var de flesta tjejerna i huset väldigt tävlingsinriktade och det fanns många starka personligheter som triggade konflikter.
- Det blev lite konstig stämning ibland. Vissa tjejer tror jag valdes ut till programmet just för att de har starka personligheter och att det därför blev händelserik tv som är rolig att se på, säger Rebecka.
Hur klarade du skolan och inspelningen samtidigt?
- Inspelningarna låg mest över jullovet, men jag var borta någon vecka innan och någon efter lovet. Jag fick plugga på nätterna när kameramännen hade gått från huset. Ibland var jag väldigt trött på dagarna.
Lärde du dig något av att vara med i programmet?
- Ja, verkligen! Självklart lärde jag mig att bli en bättre och mer säker modell. Jag blev också mer bekväm med att bli fotad och filmad, men jag lärde mig även mycket på det sociala planet.
Så du ångrar inte att du var med?
- Nej, det var en jättebra erfarenhet, säger Rebecka med ett leende.