Hatbrotten är rekordmånga i riket, enligt Brå:s senaste mätning. Trots att Norrköping har sett en minskning av anmälda hatbrott, samtidigt som Linköping har sett en ökning, så har vår stad fortfarande fler anmälda brott.
Carina Djärv, en av utredarna som har författat rapporten på Brottsförebyggande rådet, Brå, kan inte förklara skillnaden, men kan i generella ordalag konstatera att händelser, såsom demonstrationer och politiska kampanjer kan ha påverkan på antalet anmälningar.
– Det kan till exempel gälla affischering i samband med val, säger hon.
Av hatbrottsanmälningarna i länet som gjordes under år 2013 var det endast fem av hundra fall som personuppklarades, det vill säga att en gärningsman kunde bindas till brottet och åtalas eller få en annan påföljd. 35 procent av anmälningarna avskrevs direkt.
– Det kan handla om skadegörelse och klotter när det avskrivs direkt. Det är sällan det finns några vittnen till sådana brott och därför är de svåra att utreda, säger Camilla Thorström vid Norrköpingspolisen.
Nästan hälften, 47 procent, av alla anmälningar i länet lades ned efter utredningen. Det kan bero på att det är svårt att identifiera gärningsmännen.
– Det ligger lite i brottets natur att det ofta är okända gärningsmän när det kommer till hot och våld med hatbrottsmotiv, säger Camilla Thorström.
Det är ovanligt med hatbrottsanmälningar där offret blivit utsatt av en bekant eller släkting.
Enligt Annika Tiensuu, åklagarkammaren i Norrköping, så är hatbrotten svåra att bevisa.
– Till exempel vid ringaktande klotter på en religiös byggnad är det lätt att finna motiv, men svårt att finna en misstänkt gärningsman. Omvänt gäller vid exempelvis en misshandel på krogen. Det kan vara fastställt att en gärningsman har begått brottet, men det är svårt att bevisa att motivet var hat, säger hon.
Hon ger exempel på en händelse här i Norrköping vid vilken det har fastställts att våldsbrott har begåtts, motivet misstänks vara hat mot offrets sexuella läggning, men eftersom gärningsmännen inte erkände att hat förelåg, så kunde de inte lagföras för hatbrott. Däremot dömdes två av tre för våldsbrott.
– Hatbrott är mer straffvärt. Det ligger i de misstänktas intresse att inte erkänna att det finns ett sådant motiv, säger Annika Tiensuu.
Camilla Thorström ser allvarligt på att uppklarningstalen är så låga.
– Rättssamhället är beroende av att människor ställer upp för varandra och vittnar om vad de sett och hört. Om ärendena inte leder till åtal är risken att människor inte längre känner förtroende för rättsväsendet och därför inte anmäler att de utsatts för hatbrott.