Hennes sons lägenhet har tagits över av obehöriga

En lägenhet på Luntgatan 51, ett av kommunens gruppboenden, har tagits över av obehöriga personer. "Min son släpper in folk mot narkotika som betalning", säger mamman till lägenhetsinnehavaren.

Mamman till mannen som fått sin lägenhet ockuperad av obehöriga är rädd för vad som ska hända hennes son.

Mamman till mannen som fått sin lägenhet ockuperad av obehöriga är rädd för vad som ska hända hennes son.

Foto: Roland Klinga/privat

Norrköping2021-06-22 18:00

På Luntgatan 51, nära polishuset i Norrköping, finns ett kommunalt gruppboende för personer med funktionsnedsättning. Här bor bland annat en man som under många år har haft problem med missbruk. Nu har hans lägenhet "tagits över" av andra missbrukare. Det säger hans mamma till oss. Vi kan kalla henne Margareta. Hon är 82 år.

undefined
Mamman till mannen som fått sin lägenhet ockuperad av obehöriga är rädd för vad som ska hända hennes son.

– Han är lite "speciell". Men snäll. Han låter sig lätt påverkas av andra och nu släpper han in människor i sin lägenhet mot betalning i form av narkotika. Det här har börjat hända under det senaste året. Han har bott där fem år och det fungerade bra först. Nu är det misär, säger mamman.

Hon beskriver det som att lägenheten har förvandlats till en "knarkarkvart" där hennes son sover på en madrass på golvet. Hon är rädd när hon kommer dit på besök. Rädd för att det ska vara någon där som hon inte vill träffa.

undefined
Bild från lägenheten

– Han kommer lätt i kontakt med människor som vill ha något av honom. De märker snabbt att han har vissa svagheter och utnyttjar det. Han har själv sagt till mig att han låter folk komma in i lägenheten i utbyte mot narkotika.

Mamman berättar att hennes son har bott på olika boenden och också haft egen lägenhet. Men efter ett tag har allt ballat ur då också. Kombinationen mellan mannens narkotikaproblem och dåligt sällskap har gjort att han inte fått bo kvar i sin egen lägenhet.

– Jag säger inte att det bara är andras fel. Men han har aldrig haft några riktiga vänner. Han hittar bara människor som ser att han är svag. Han gillar knark och gör precis vad som helst för det. Det har förstört honom och det går inte så lätt att prata med honom i dag. Han lyssnar inte på mig, säger Margareta.

undefined
Mammans enda hopp är att hennes son tvångsvårdas.

Mannen är i dag långt över myndighetsålder och det är svårt för mamman att kunna göra något åt situationen. Hon har vid flertalet tillfällen varit i kontakt med kommunens ansvariga för boendet. Hon tycker att de borde agera och reagera på vad som händer på deras boende.

– Jag tycker att det är konstigt att man kan låta det vara så här. Varför gör inte personalen något? Jag tänker också på hur det här kan påverka andra boende. Jag tycker att det måste gå att stoppa att det släpps in folk som är obehöriga i fastigheten. Jag är sjuk av oro för vad som kan hända med min son. Ingen verkar kunna göra något, säger hon.

Kan du beskriva hur det blivit i hans lägenhet?

– Det har stulits en massa saker från min son. I lägenheten är det fullt med andras prylar. En del tror jag är stöldgods. Det knarkas där. Det har jag sett. En gång när jag och min syster kom dit möttes vi av tre personer. Min son var inte där. Numera sover han på golvet och är ute på stan och tigger pengar. Han skulle kunna ha det bra. Men han släpper in folk som inte ska vara där och får narkotika.

undefined
"Jag är över 80 år och orkar snart inte", säger mamman.

Hur skulle du beskriva din son som person?

– Han är egentligen snäll och tar aldrig till våldsamheter. Han har diagnosen asperger och kan vara svår att få riktig kontakt med. Men det är en snäll pojk. Det har bara hänt en gång att han blivit våldsam och då var det nog dåligt knark och att han vill skydda sina så kallade vänner.

Här spricker rösten och när hon börjar att tala igen beskriver hon hur hjälplös hon känner sig. Att hon får se sin son gå mot en långsam död. Om hur svårt hon har att inte tänka på något annat.

– Alla säger att de inte kan göra något. Personalen, chefer och anställda. Politiker. Jag önskar att någon tog honom därifrån och satte honom på ett annat boende där han fick hjälp. 

undefined
Mammans son bor på Luntgatan 51 sedan några år tillbaka.

Men din son är myndig och det är han som släpper in folk. Vad ska personalen kunna göra åt det?

– Jag undrar varför inte personalen, på deras boende, bryr sig om vad som händer. Ska det verkligen vara så att en lägenhet kan förvandlas till en knarkarkvart utan att något sker? Sen är jag förstås orolig för min son. Att något ska hända med honom. Han har ett intellekt som ett litet barn. Någon borde kunna ingripa. Jag skulle vilja att han tvångsomhändertas innan något händer med honom.

undefined
"Ibland är jag rädd när jag är där", säger mamman.

Men hur troligt är det att han kommer att tvångsomhändertas?

– Det vet jag inte. Men jag är över 80 år och klarar inte det här. Allt jag önskar är att min son ska finnas på en trygg plats där han inte tar skada. Det gör han som det är nu, säger Margareta.

undefined
Luntgatan 51 är ett LSS-boende. Det betyder att de boende ska kunna leva så normalt som möjligt.

Har du något hopp om att det ska lösa sig?

– Nej. Egentligen inte. 

LSS-boende

Ett LSS-boende innebär en bostad som är anpassad för personer med fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar.

Exempelvis kan personer med autism, hjärnskada eller rörelsehinder bo i boendet som är frivilligt.

Boendet kan vara ett gruppboende, ett servicehus eller en annan särskilt anpassad lägenhet.

Målet är att personer med funktionsnedsättningar ska kunna leva och bo så likt andra människor som möjligt.

I ett LSS-boende finns personal.

LSS-boendet ska fungera som personens privata hem.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!