Herstaberg var ett mönsterjordbruk

Herstabergs stora gårdstomt kan dölja spår av boplatser från bronsåldern. Bronsåldersgravar har hittats vid närbelägna Ringeby. Och har inte bronsåldern satt sina spår vid Herstaberg lär vikingatiden ha gjort det. Helt klart är egendomen känd sedan 1400-talet, då området hette Hirikstada by.
Innan golfklubben kan börja bygga nytt stort klubbhus, på platsen för den gamla huvudbyggnaden, samt parkering med mera på området, måste en arkeologisk förundersökning göras. När vi vet vad som göms i marken, kan de antikvariska myndigheterna säga att fornlämningarna ska dokumenteras. Sedan kan det bli fritt fram att bygga.
- Det finns också en annan utgång. Nämligen att man inte får bygga på området. Men det är mycket, mycket sällsynt med sådana besked. Jag har bara upplevt det en enda gång under alla mina år som stadsantikvarie, säger Ann-Charlotte Hertz.
Tilläggas ska att bytomter, som de man räknar med i Herstaberg, och vikingatida boplatser är tämligen outforskade fornlämningstyper i Östergötland. Därför kan även mindre undersökningar inom bytomter ge ny och viktig kunskap.

Flyttade runstenar
"Vebern reste denna sten efter Solva sin broder..."
Så lyder texten på en av de tre runstenar som i dag står vid Skärlötaån, på lokalgatan mellan Maxi och Åby. De står på den plats där man antar att de restes ursprungligen. Stenarna hittades i slutet av 1800-talet.
1900 gjorde grosshandlare Ringborg, ägare till Herstabergs gård, som många andra gårdsägare. Han flyttade stenarna till sin egen gårdsmark. Men sedan 1949 är de tillbaka på stället där man antar att de en gång rests.
Det var också en Ringborgare, Gustaf, som från mitten av 1800-talet utvecklade Herstabergs gård till ett verkligt mönsterjordburk. Bland annat genom att korsa olika koraser. Och redan 1896 försökte gården sälja tuberkelfri mjölk i plomberade flaskor för två öre mer per litern än vanlig mjölk. Försöket misslyckades och ägaren på Herstaberg hade mycket svårt att förstå att Norrköpingsborna inte ville köpa garanterad tuberkelfri mjölk. Man försökte också sälja pastöriserad skummjölk. Men tiden var inte mogen för dessa experiment. 1913 prövade gården motorplog...
Gården blev också kärnan i ett komplex av flera gårdar. Där ingick gårdar i Vreta kloster. Och utgårdar som Fridhem, Algustboda och Rödmossen i Kolmården.
Gårdens huvudbyggnad på två våningar med vindsplan uppfördes 1842. I dag finns bara de hundraåriga, gula flyglarna kvar. Huvudbyggnaden eldades upp för cirka 35 år sedan. Det sägs att huset var angripet
av husbock, men åtskilliga tvivlar.
Kvar är också en lada. På tomten står också det som en gång var Herstabergs station. Stationen ingick i sträckan Norrköping, Karlsro, Herstaberg, Loddby och Åby.

Landskapet försvunnet
Än så länge återstår också åtskilligt av den magnifika gårdsparken. Att den inte vuxit igen beror på att de som hyrt av kommunen rensat och hållit snyggt.
Men stora delar av fälten runt omkring har blivit en populär golfbana. Andra fält ska ge plats för transport- och logistikföretag. Därmed är Herstabergs gård snart bara ett namn och möjligen ett par flyglar och kanske också en röd trädgårdsmästarebostad.
- Dessvärre är det inte bara Herstabergs gård som snart bara är ett minne. Hela Kvillingeslättens landskap har försvunnit. Stan sväller och sopar bort i princip allt det som en gång var, säger Ann-Charlotte Hertz dystert.
- Hela trafikapparaten med alla av- och påfarter har lett till att vi endast har några restområden kvar av det gamla mellan alla vägarna. Men det är svårt att plädera för att de ska tas tillvara på något sätt.

Herstaberg var ett mönsterjordbruk

För över hundra år sedan försökte ägaren till Herstabergs gård sälja mjölk i plom­berade flaskor. Men tiden var inte mogen.I dag är den en gång så framgångsrika gården nästan utplånad.

För över hundra år sedan försökte ägaren till Herstabergs gård sälja mjölk i plomberade flaskor. Men tiden var inte mogen.
I dag är den en gång så framgångsrika gården nästan utplånad.