Hjulångare från Norrköping försvarade landets heder

Historiens första världsutställning hölls 1851 i Crystal Palace i Hyde Park, London. Utställningen blev en succé med nästan 14 000 utställare, varav hälften från utlandet. Men det svenska bidraget ansågs svagt. Rent av som ett stort fiasko.

Otto Carlsund lovordades i engelska facktidskrifter. Den ansedda The Artizan införde den här skissen av Carlsunds vinkelmaskin.

Otto Carlsund lovordades i engelska facktidskrifter. Den ansedda The Artizan införde den här skissen av Carlsunds vinkelmaskin.

Foto: Fotograf saknas!

Norrköping2012-03-22 00:00

Utställningen pågick i sex månader och besöktes av över sex miljoner personer. Alla förundrades över Joseph Paxtons jättepalats i gjutjärn och glas, "en drivhusarkitekts geniala vågspel". Som i sig blev ett genombrott för byggandet med förproducerade byggelement.

"Orientalisk dröm"
Den svenske författare August Blanche, på plats
i London, fann palatset "skönt som en orientalisk dröm". SJ-arkitekten Adolf Wilhelm Edelsvärd var på resa i England för att studera det senaste inom ingenjörskonsten och han såg Crystal Palace före de flesta andra landsmän ... "Det som hela världen talar om".

Det svensk-norska utställningsrummet, med totalt 117 utställare, var placerat mitt emot Tsar-Ryssland. Men det svenska bidraget ansågs som ett stort fiasko. Illustrated London News skrev att man hade väntat sig något bättre av den nation man kunde tacka för Fredrika Bremers romaner och Jenny Linds sång. Svenskar, boende i London, skämdes över bidraget från det egna fosterlandet.

Blanche desperat
August Blanche var desperat. I ett upprop hemskickat och publicerat i Aftonbladet klagade han på den svenska insatsen; "O du mitt ädla, hederliga, tappra, dumma Sverige, vad fan hade du
i Kristallpalatset att göra!"

Den 25 maj 1851 hade Norrköpings Tidningar publicerat en kungörelse från Kungl Majt om att 72 svenska industriidkare, hantverkare och arbetare skulle beredas tillfälle att besöka utställningen under två veckor i juli. Avfärden skulle gå med ångaren Nordstiernan från Göteborg och det var de inbjudna städernas fabriks- och hantverksföreningar som skulle utse vilka som fick följa med.

Sex textilfabrikörer från Norrköping deltog, exempelvis Söderberg & Arosenius, Bergwalls, Titus Lundmark och A J Malmgren. Alla förundrades över de moderna textilmaskiner som de engelska verkstäderna producerade. För unionen Sverige-Norge blev det endast ett par hedersomnämnanden av produkter i stål och järn. För att rädda anseendet sändes fler utställningsalster över, men av dessa var det enbart bröderna Bolinders spisar som de utländska bedömarna uppskattade.

Lovordades
Nu blev det hjulångaren Berzelius, byggd vid Motala Varv i Norrköping 1849, och ritad av Otto Edvard Carlsund som försvarade Sveriges heder. Dock utan tävlan. Till utställningen kom hon med en last besökare till midsommaren 1851 och låg förtöjd vid West India Docks, en del av det som är Docklands i dag.

Där fick ångfartyget "oupphörliga besök av en stor mängd begapande" och Otto Carlsund lovordades samtidigt i engelsk press och i engelska facktidskrifter. Som förundrades över detta bygge från det "efterblivna" Sverige.

Berzelius byggdes senare om och bytte namn till Hudiksvall. Hon torpederades av en tysk u-båt 1916.

I lära i England
Under 1800-talets första hälft reste ett flertal av de främsta svenska ingenjörerna till England för studier. Där fanns kunnandet, där fanns förebilderna. Otto Edvard Carlsund hade gått
i lära just i England, under ett par år vid firman Braithwaite & Co, där han fick rita ångbåtar och konstruera ångmaskiner till ånglok. Braithwaite var affärskompanjon med svenske uppfinnaren och teknikern John Ericson och tillsammans hade de konstruerat ångloket Novelty, som "förlorade" tävlingen vid Rainhill mot Stephensons ånglok The Rocket.

Otto Carlsund kom att bli före sin tid och hans maskiner var alltså inte typiska för den tidiga svenska verkstadsindustrin. Snarare den engelska. När hans studieresa var över utnämndes han till chef för Motala Verkstad.

Som också drev Motala Varv i Norrköping, nedanför Syltenberget. Ganska omgående började en produktion av ångbåtar i nya maskinkonstruktioner.

Storsatsning
Nästa världsutställning i London arrangerades 1862 i området Kensington, där de stora museerna finns idag. Man ville inte göra bort sig igen och med fiaskot från 1851 i färskt minne blev det nu en stor svensk satsning, både av industri och konst. Omkring 600 svenska företag fanns på plats och där fanns även en avdelning svensk konst med verk av Höckert, Marcus Larsson, August Jernberg, Edward Bergh och skulpturer av J P Molin.

Bland medaljörerna 1862 fanns Cederlunds med stora medaljen för sin caloric-punsch. För Norrköpings del fick Lithografen medalj för sina spelkort, Drags och Smedjeholmen för sina yllekläder.

Vid samma världsutställning fick Finspongs bruk medalj för sina kanoner.

På plats fanns även Motala Varv, nu som tävlande, med delar från ångaren Blekinge, byggd 1860 för Carlshamns Ångbåtsaktiebolag. Blekinge som var helt byggd i järn, hade gått
på grund, men skrovet var helt intakt. Stäven ställdes ut i London och Carlsund vann guldmedalj.

Även nu lovordades hans konstruktioner
i engelska facktidskrifter och i utställningskatalogen. Otto Carlsund, eller Gubben, som han kallades av de anställda hemma i Sverige var nu en stjärna. Han sågs som en av de stora industriledarna och som ett tekniskt snille.

Och med honom vid rodret placerades Norrköping på den internationella kartan över framstående varvsstäder.


Källor
: Industrialismens samhälle, av Torsten Gårdlund. Handlingar vid Riksarkivet. Arkivhandlingar i England.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om