Försommargrönska, en blågul vimpel vajande i vinden och en utsikt som når ända bort mot Bråvikens glittrande vatten. Miljön för födelsedagsintervjun med Sara Meyer – hon fyller 40 år i dag, lördag – kunde vara hämtad direkt från ett ursvenskt vykort. Ändå berättar Sara Meyer om en inneboende längtan bort och hennes livsresa omfattar en mängd stopp runt om i, framför allt, Europa genom åren.
– Prag är den självklara favoriten, säger hon. Jag pluggade på universitetet för 15 år sedan. Min make Markus, som kommer från Tyskland, träffade jag också där. Det gör förstås också sitt till att jag gillar Prag.
Redan som ung ville Sara Meyer "ut i världen". Åby kändes begränsat och omvärlden lockade en ressugen tonåring. Första försöket blev aupairjobb i New York och sedan rullade åren på där studier på hemmaplan varvades med studier och jobb runt om i Europa. Sara Meyer berättar och för lyssnaren blir det en hisnande utflykt med den europeiska gemenskapen som en sorts sammanhållande länk.
Att hon nu, när cirkeln har slutits i Åby, tycker sig ha landat helt rätt jobbmässigt som internationell samordnare inom Norrköpings kommun är därmed lätt att förstå.
– Ett drömjobb, säger hon till och med. Mitt jobb består i att utveckla Norrköpings internationella kontakter och att kunna bidra till framgångsrika internationella projekt och utbyten. Det finns massor att göra och jag tror på samarbete över gränserna. Man får fråga sig vilka ämnen som är viktiga för oss just nu. För tillfället hoppas jag på ett projekt kring flyktingfrågan och letar andra städer som har visat sig vara bra på att hantera den biten. Där kan vi kanske lära oss någonting samtidigt som vi kan dela med oss av egna erfarenheter. Influenser utifrån är alltid värdefulla.
Arbetet sker till stor del ute på fältet.
– Nej, säger Sara Meyer, ett jobb utan resor skulle jag inte gilla.
Sara Meyer har, bland annat, läst Europaprogrammet på Mitthögskolan i Sundsvall och har fyllt på med ytterligare EU- och Europafrågor på universitetsnivå i både Frankrike och Prag. I holländska Groningen pluggade hon statskunskap och i Wien blev det praktikjobb. Sommaren på kibbutz i Israel var också en bra och annorlunda upplevelse. Men även i den globala konkurrensen har Åby ändå klarat sig bra och sedan fem år är familjen tillbaka i sluttningen bara ett stenkast från huset på tvärgatan där hon växte upp.
– Det är ganska skönt att vara tillbaka, säger hon. Här hittar jag och känner till trakten. Närheten till föräldrarna uppskattas också, framför allt när man har barn.
När Sara Meyer och hennes familj flyttade "hem" till Åby var inte drömjobbet ledigt direkt. Hon provade på det i Finspång och i Stockholm innan öppningen så småningom erbjöds i Norrköpings kommun.
– Samarbetet inom Europa är viktigt, säger hon. Även utanför Europa. Sida satsar stora pengar och vi jobbar bland annat också med demokratifrågor i Kenya. Utbildning är avgörande och när man jobbar för tredje världen landar man alltid hos ungdomen. Det är där man kan göra de största insatserna för en bättre framtid.
"Att få se mera av världen" är en av Sara Meyers förhoppningar inför framtiden och även om hon är tillbaka i Åby ligger nyfikenheten på omvärlden och pyr i själen som om den vore kronisk.