Det var 2005 som i dag 23-åriga Isidora Demiri kom till Sverige från Kosovo med sin mamma och sin syster. Med ett tufft liv med krig och oroligheter ville hennes mamma ge barnen ett tryggare liv.
– Jag var nio år när jag kom till Sverige. Jag kommer inte ihåg så mycket. Kanske har jag förträngt en del. Det blir känslosamt när jag talar om hur det var där och hur det blev när jag kom till Sverige. Men i Sverige kände vi oss trygga, säger hon.
Hon berättar om en tid där det var svårt att hitta kompisar. Det var en sådan kontrast mot livet i Kosovo där det trots otryggheten fanns en massa vänner.
– Där kunde jag gå ut och alltid hitta någon att leka med. Men här var det svårare. Visst fick jag kompisar. Men jag minns fortfarande när en del kallade mig "Z-ordet". Jag hatade det och blir fortfarande ledsen. Men i dag tänker jag att det var barn som sa det. De måste ha fått det ifrån någon vuxen. Det fanns dagar som jag inte ville gå till skolan. Diskrimineringen av romer finns där. Hela tiden, säger Isidora Demiri.
Efter en tid i Vingåker flyttade familjen till Norrköping. Enligt Isidora var det hennes äldre syster som "blivit kär" i staden. Så flyttlasset gick hit.
– Jag har alltid tyckt att det är viktigt med skolan och att språket är viktigt för att komma in i samhället. När jag kom in på min gymnasieutbildning blev jag otroligt glad och stolt. Med den har jag fått det jobb jag har i dag. Jag är undersköterska och trivs väldigt bra. Jag har bra jobbarkompisar och de ser mig för den jag är. Jag har varit på samma ställe sedan jag började min praktik på gymnasiet, säger hon.
Hon är aktiv i föreningen Norrköpings romer och har bland annat engagerat sig för unga romska tjejer. Hon vill göra en osynlig grupp i gruppen synlig, säger hon.
– Det är mycket skola-hem-skola-hem. Jag vill att man ska våga säga vem man är och våga stå för det. Att man ska synas, att man kommer ut. Det gäller för de unga tjejerna. Men också för alla romer. Vi finns här och vill att man ska se oss.
Framtiden då? Hon vet inte om hon ska utbilda sig vidare till sjuksköterska. Det hon vet är att hon vill fortsätta att hjälpa romer.
– Det är viktigt med utbildning. Att ha modet att säga vem man är. Det borde inte vara så svårt. Men det finns fortfarande väldigt många fördomar om romer i dag. Att vi kan samlas runt en nationaldag är väldigt viktigt.