Hanna Domfors, stadsantikvarie på Norrköpings kommun, är helt på det klara med vad hon anser om byggnaden.
– Den är en extremt viktig och förmedlar en central bit av Norrköpings historia.
Att flytta byggnaden till en annan plats är inget alternativ anser hon.
– Det är ett föråldrat sätt att hantera kulturarvet som vi i dag ser som en sista utväg om det absolut inte går att bevara en byggnad på dess rätta plats.
Just husets placering, dess ålder och storlek är central i frågan, anser Hanna Domfors. Teknikutvecklingen gjorde att Industribyggnaderna, de som i dag finns i industriområdet, växte sig allt större under 1800-talet. Att först se de stora industribyggnaderna och sedan ta två steg åt sidan till Forstéenska har ett stort pedagogiskt upplevelsevärde menar hon.
– Skalförskjutningen är så tydlig i och med att storleken på husen ökade drastiskt. De små röda byggnaderna ersattes av stora putsade tegelhus i flera våningar med stora fönster. Men man ska komma ihåg att på 1700-talet var det ett stort hus. Eftersom det var en förmansbostad var det var en stor och fin byggnad.
Huset är i dag utpekat som en byggnad av högsta kulturhistoriska värde, så kallad klass 1-byggnad i kommunens klassificeringskarta. Det kan beskrivas som att byggnaden är omistlig för berättelsen om stadens historia. Man måste visa hänsyn enligt Plan- och bygglagen, ändringar ska ske varsamt och byggnaden får inte förvanskas. Det vill säga att man måste var mycket försiktig när man renoverar byggnaden.
Men huset kan få ett ännu starkare skydd, en ansökan har lämnats in till Länsstyrelsen om att huset ska bli ett byggnadsminne.
– Kulturmiljölagen ger möjlighet att skydda byggnader som är av nationellt intresse.
Innan frågan är utredd ska Forsteénska gården hanteras som om den är ett byggnadsminne. En eventuell köpare får alltså inte göra inverkan varken på exteriör utan att först ha stämt av detta med Länsstyrelsen.
– Ska man riva upp golv och liknande måste man först ansöka om tillstånd.
Hanna Domfors anser att huset är ett solklart byggnadsminne eftersom det visar på hur arbetarna bodde under 1700-talet i Sveriges största industristad.
– Det är viktigt att det tas om hand och används, jag önskar att det blir en publik verksamhet där men det är svårt att se vad som går att göra. Allmänheten har rättighet till kulturarvet. Om staden ska växa och utvecklas måste vi vara rädda om kulturarvet som är en viktig del i stadens attraktivitet.
Att bygga ett kafé tror hon kan bli svårt.
– Jag tror inte folk inser hur litet huset är. Det är också svårt att göra det till en bostad. Om det byggs om till kontor blir det inte publikt.