Nu, åtta år efter pensionen och nyss 75 år fyllda är almanackan fortfarande välmatad. Han är chefsmeteorlog på vädersajten klart.se där han bloggar flitigt. Han är dessutom ofta ute och spelar med en trio och en kvartett, för att bara nämna en del.
Men nu är det dags att dra frågor ur hatten.
Vad är viktigt i ditt kök?
- Min fru, svarar han snabbt.
Köket är hans frus, Ann-Christins, domäner.
- Jag sträcker mig till att laga te och bre mackor.
Om du fick välja en annan tid att leva i, vilken skulle du välja då?
- Jag tycker jag levt i en fascinerande tid. Under de här 75 åren har det skett en enorm utveckling, och då tänker jag inte bara på inom meteorologin. Jag känner mig privilegierad som fått leva den här tiden.
Men om han nu ska välja en annan tid så tar han de första 50 åren på 1900-talet.
Vilken är din favoritfärg?
- Röd. Men gör ingen politisk tolkning nu. Jag tycker det är en vacker färg. Jag tycker om blått också. Jag har ju blå ögon.
En stylist på tv konstaterade glatt att han klär väldigt bra i blått. Det tyckte John Pohlman var lite roligt. Med åttiotalets teknik hade det nämligen gjort honom osynlig i rutan.
Vad tror du händer efter döden?
- Jag är med i Svenska kyrkan men jag är inte direkt religiös. Jag hoppas kanske att det ska finnas något liv efteråt. Naturen dör ju och kommer tillbaka. Men egentligen tror jag inte det finns något liv efter döden.
Ibland tycker han att han fått en vink om att det finns någon högre makt, någon som styr.
- Vi förstår inte allt som händer. Då har jag undrat varför händer det här just nu?
Vilket jobb drömde du om när du var barn?
- Jag läste Kalle Anka-böcker och ville bli guldsmed.
Han tänkte väl ungefär som så att han skulle tillverka pengar och skaffa sig en Joakim von Anka-förmögenhet.
Vad var ditt första jobb?
- Jag var springpojke på pappas jobb. Jag var väl 14-15 år. Pappa var lagerchef på EPA. På fritiden var han dansbandspianist. Mamma var damfrisör. Jag är uppväxt i Malmö.
Men när han tänker efter hade han ett jobb ännu tidigare. Det var i hamnen under någon månad. Uppdraget var att stoppa halm i madrasser. John var 12-13 år.
En tid senare stängdes och utrymdes Södervärnsskolan. Den blev i stället förläggning för människor som flytt från koncentrationsläger. Det var förläggningen som behövde madrasserna. När John gick förbi skolan såg han de svårt märkta människorna bakom staketet på skolgården.
- Det var en hemsk upplevelse, tragisk.
Vem skulle du vilja bjuda på middag om du fick välja vem som helst i hela världen? Vad skulle ni äta?
- Får man välja levande och döda? Jag svarar Noak. Jag skulle vilja fråga hur mycket regn det kom egentligen. Jag äter mycket fisk. Lax är gott, det skulle det bli.
När gjorde du bort dig senast?
- Ann-Christin! När gjorde jag bort mig senast?
- Det var väl en halvtimme sedan, svarar Ann-Christin från köket och så skrattar de.
Men John Pohlman blir svaret skyldig. Han har aldrig kommit för sent till en sändning, till exempel fastnat i hissen eller så.
Har du någon okänd passion?
- Jag har blivit intervjuad hundratals gånger. Jag tror inte det finns något okänt kvar.
Vilken sak har du alltid med när du är ute och reser?
- Ögonbindeln. Jag är känslig för ljus när jag ska sova och måste ha helt mörkt.
Han berättar att han åkt mycket X2000-tåg. Men på dem kan han inte läsa utan att bli yr.
- Jag tror jag skulle se löjlig ut om jag hade ögonbindel på då, så jag brukar dra ner kepsen så långt det går över ögonen.