Hyss med Salem Al Fakir

Man måste beundra kvällens första artist Elin Petersson, som faktiskt lyckats ge Åby en exotisk touch genom sin självpresentation.

Det roligaste med Salem Al Fakir är Salem Al Fakir själv. Han kan brista ut i gapskratt mitt i låtar, tappa bort sig i mellansnack och tycks alltid gå omkring med ett hyss i bakfickan, tycker NT nöjes recensent.

Det roligaste med Salem Al Fakir är Salem Al Fakir själv. Han kan brista ut i gapskratt mitt i låtar, tappa bort sig i mellansnack och tycks alltid gå omkring med ett hyss i bakfickan, tycker NT nöjes recensent.

Foto: Johannes Hallman

Norrköping2008-07-27 17:22
Elin har en melankolisk framtoning, hennes myspace-sida är svart och texterna är oftast svarta även dem. Men upphöjd på scenen strålar det om Elin och hennes band. Som en stolt hemvändare hälsar hon på bekanta ansikten i publiken och ler lite nervöst mellan låtarna. Stråktrion, Elin Peterssons röst och Adam Hagstrands gitarrplockande skapar tillsammans en storslagen ljudbild. En extra eloge till stråktrion som faktiskt är det som är pricken över i den här kvällen. Elin Petersson har en fantastisk röst och en hel del starka låtar, framförallt fastnade jag för Guitar. Salem Al Fakir har inte hunnit med att fylla 27 år ännu, men hans låtar känns redan som klassiker. Det var i januari i år som han fick en grammis för bästa nykomling. Ändå känns det som han bjuder oss på gamla godingar när han spelar This is who I am eller Good song. Det roligaste med att se Salem Al Fakir är just Salem Al Fakir själv. Han kan brista ut i gapskratt mitt i låtar, tappa bort sig i mellansnack och tycks alltid gå omkring med ett hyss i bakfickan. Han sprudlar av energi och detta smittar av sig på publiken. Man blir glad av att se Salem Al Fakir helt enkelt. Salem Al Fakir och hans band känns som ett sådant där husband i någon amerikansk talkshow, alltid ett leende till publiken, ett skratt i skjortärmen, ett skämt i bakfickan och en utstrålning som inger en slags musikalisk respekt. Det blir en ganska lång konsert, med flera extranummer. Det spelas en hel del nytt material och när det framförs något gammalt är publiken med på noterna och applåderar och tjoar så fort man känner igen introt. Även om konserten är lång blir det sällan tråkigt, ibland blir Salem Al Fakir så intensiv att man undrar om den upphöjda scenen på Stadsmuseets innergård ska hålla för trycket. Självklart är det hitlåtarna som lyfter konserten, det blir en hel del handklappande och antydningar till viss allsång på sina håll.
Konsert
Salem Al
Fakir
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om