Skådespelarkarriären började med att Alfred satt och fikade med sina föräldrar.
– Det minns jag mycket väl, säger han.
De bläddrade i en tidning och fick syn på en annons om att Astrid Lindgrens värld sökte barnskådespelare. Föräldrarna frågade om inte Alfred ville söka och han sa ja direkt. För honom var det bara en kul grej, han tänkte inte ens tanken att han faktiskt skulle kunna få jobba där. Så när hans föräldrar gav honom beskedet var han säker på att de skämtade med honom.
Hade du aldrig spelat teater innan?
– Nä, nä, nä. Jag sökte bara för skojs skull, men sen gick jag vidare och fick en roll. Det var väldigt oväntat.
Då var han Birk, med rödfärgat hår. Alltihop kändes ganska konstigt och första gången han skulle stå inför en större publik kändes det riktigt läskigt. Sedan var det mest kul.
Skådespelarna i parken är sina rollfigurer hela tiden, även när det inte är föreställning.
– Förra året gjorde jag ett misstag. Jag var rätt så blyg, och när någon frågade om jag var riktiga Birk så svarade jag "nej", säger Alfred.
I år ska han vara riktiga Rasmus på luffen. Han hade gärna spelat Birk igen.
– Då jobbar man heldag och som Rasmus jobbar man bara fyra timmar om dagen.
Var det inte hårt att jobba hela dagar?
– Nä, jag drack mycket vatten och åt mycket så att jag fick i mig min näring.
En fördel med att spela Rasmus är att det blir mera sång, och det tycker Alfred är kul.
– En annan sak som är bra är att Rasmus får gå runt på de flesta ställen i parken. Man kan till exempel gå till Junibacken, för det tillhör samma tid, berättar han.
Ronja Rövardotter däremot, utspelar sig för väldigt länge sedan, så Birk måste hålla sig runt Mattisborgen – i sin egen tidsålder.
Att tjäna pengar och betala skatt är också en konstig känsla. Alfred sätter in dem på banken.
– Så jag kan ha dem när jag blir stor och kanske ska köpa hus och sånt.
Han kommer att jobba fyra dagar och vara ledig fyra, från mitten av maj till slutet av augusti. Det innebär att han slutade trean mer än en månad före klasskompisarna, och att han får börja fyran några veckor efter att höstterminen startat. Förra året fick han ha hemskolning och han tror att det blir likadant i år.
Alfred och hans familj flyttade till Norrköping från Skara vid årsskiftet och efter jullovet började han på Norrköpings Montessoriskola. Det blev bara en termin där, för till hösten börjar han i musikklass på Haga.
– Jag har min mormor och morfar i Norrköping och vi träffades väldigt sällan, därför flyttade vi hit, säger han.
I sommar kommer han – precis som förra året – att bo i husvagn på en camping i Hultsfred tillsammans med familjen. Det går bra eftersom hans föräldrar ändå brukar vara lediga på somrarna. Under repetitionstiden jobbar de, men då kommer resten av släkten att turas om att bo med Alfred.
Barnskådespelarna i Astrid Lindgrens värld brukar vara mellan 8 och 13 år, men det hänger också på att de inte är för långa eller ser ut att vara äldre än så. Alfred hoppas på att få jobba nästa sommar också, och drömrollen då är Skorpan Lejonhjärta.
Han är väldigt glad över att han satt och fikade den där gången, annars tror han inte att han hade kommit på tanken att gå på audition. Nu när han vet hur roligt det är vill han satsa på att bli skådespelare.
– Teater är som en lek, det är därför det är så kul. Och att få vara någon annan är spännande.