Då och nu
Se här, en färgbild från förr under vinjetten "Då och nu". Det tillhör inte vanligheterna, vi brukar ju köra idel svartvitt när flydda Norrköpingsmiljöer granskas med backspegelns hjälp. Undantag görs förstås när en gammal IFK-profil rycker ut med sin kamera i avtryckarläge.
Bilden, med fokus på det klassiska fiket i hörnet av Odensgatan och Almgatan i Kneippen, togs nämligen av Christer Lindberg, förmodligen under vintern 1969–70. Vi känner Christer Lindberg som mångårig styrelsemedlem i IFK Norrköping fram till 1995. Dessutom bodde han i Kneippen som ung, fram till flytten till Åby, och dokumenterade gärna kvarteren där han växte upp.
– När det började bli dags att riva kvarteret vid Vägträffen, det vill säga mellan Linköpingsvägen, Odensgatan, Almgatan och Lötgatan, så bestämde jag mig för att ta några foton. Jag tyckte att det skulle vara kul och intressant att dokumentera det hela innan allt revs. Det är kul att ha bilderna i dag, även om jag missade några av husen för att ha täckt upp hela kvarteret. Bland annat huset till höger om caféet, berättar Christer Lindberg.
– Det hände väldigt mycket under de där åren och nu ser ju kvarteret helt annorlunda ut.
Området var rena rama hemmaplanen för Christer Lindberg.
– Jag växte upp i Kneippen. Bodde på Linköpingsvägen 47 i backen mellan Hultet och Villastadsskolan under åren 1945–69. Det var ett härligt område att växa upp i, säger han.
Av Christer Lindbergs bilder från Kneippen visar vi således den som visar det sedan länge försvunna men knappast bortglömda caféet i kvarteret Oxen. I bildens förgrund ser vi samtidigt en annan klenod. Christer Lindberg förklarar:
– Det är min och hustruns första gemensamma bil. En VW 1500. Mycket fin.
För den tidsmässiga kontrastens skull får NT-redaktionens egen VW Golf vara med på samma plats på den nytagna "Nu-bilden". Bilepokerna knyts ihop. NT hade för övrigt också en viss koppling till caféet på bilden. Under en period på 1930-talet drevs det, i sin ungdom, av Gösta Gölin som senare i yrkeslivet blev spårvagnsförare och dessutom gjorde sig ett namn som signaturen "Kneippson" i NT:s spalter. Under 1930-talets arbetslöshet hade han caféet tillsammans med sin bror Erik.
Under vinjetten "Strömstaren" i NT har "Kneippsons" son, Gert Gölin, tidigare berättat om duons okonventionella metoder för att hålla igång dansen i lokalerna trots att det nödvändiga danstillståndet saknades. Värt en repris:
– Under vissa kvällar anordnade de även dans till grammofonmusik. Det var ett populärt ställe för den tidens nöjessugna ungdom, säger Gert Gölin.
– Men för sådana arrangemang fordrades det tillstånd, vilket bröderna saknade. Så under danskvällarna var spanare utplacerade i grannskapet, för att varsko om polisbilen gjorde sin runda för att upprätthålla lag och ordning i Kneippen. När det varnades för polis, så släcktes ljuset, grammofonen tystnade och de dansande stod stilla och tysta. När faran var över, så körde man igång igen. Man kan bara tycka om sådan civil olydnad.
Även Clas Rydgren, ordförande för Hemgården, har tidigare på Strömstaren berättat om sina egna minnen från fiket i hörnet. Också dessa håller gott för en repris inom ramen för "Då och nu":
– Samma café som jag och ibland mina föräldrar gick till för att titta på TV. Jag kanske var fem-sex år då, den egna TV:n kom nog på plats 1959. Det var proppfullt i caféet. Det var ett riktigt arbetarcafé, hästskjutsarna stod utmed hela Odensgatebacken. Hästskiten tog gubbarna hand om och slängde upp på flaken, pisset rann utmed rännstenen och det stank en hel del. Sannolikt var alla hästar ardenner eller andra typer av "bjässehästar". Nissens chokladfabrik låg snett över från caféet och arbetarna där gick ofta över och fikade.
När Christer Lindberg tog bilden drevs sannolikt caféet av en dam vid namn Vivianne. Så vill Clas Rydgren minnas det. Han berättade på Strömstaren:
– 1968 vet jag att ägarinnan till caféet hade namnet Vivianne och tjejen som jobbade hos henne hette Siv. Det var flipperspel och popmusik då, jag minns särskilt låten "The Letter" med The Box Tops.
Även Christer Lindberg minns, givetvis, caféet mycket väl.
– Men jag var nog bara där inne en enda gång. Noterade att Kneippbadens bandyklubb hade en massa priser och vimplar i lokalen. Kanske var caféet deras klubblokal?
Numera är det bostäder på platsen och huset på den nya bilden uppfördes 1976.