Hon understryker att hon inte kan uttala sig i enskilda fall, men säger att det generellt sett inte är ovanligt att de som sitter på häktet är sjuka på olika sätt och behöver uppsöka vård. Men det ligger på deras eget ansvar.
Egenvård
– Det handlar alltså om egenvård och fungerar ungefär som det gör ute i samhället. Här finns en motsvarande vårdcentral med sköterskor och läkare tillgängliga. Klienterna får göra en skriftlig ansökan och sedan är det sköterskornas uppgift att göra bedömningar och prioritera. Och har man till exempel diabetes får man en ordination att följa med uppgift att kolla exempelvis sitt blodsocker och ta sitt insulin.
Men om man inte själv är kapabel till att klara den biten? Vilket ansvar har personalen inne på häktet?
– Självklart larmar de sjukvården om något akut inträffat. Men personalen är inte sjukvårdsutbildad och har därför inte i sitt uppdrag att sköta den medicinska övervakningen. Och de kan varken tvinga klienten att ta sin medicin eller äta. Där-emot kan man förklara och informera om vikten av att sköta sin medicinering. Det är jag också övertygad om att de gör.
Läkares remiss
Men i fallet med Max, han kunde ju inte ta till sig sådan information, hade det inte varit läge med tvångsvård?
– Det är inget vi kan besluta om. Om en person är okapabel att sköta sin medicinering är det doktorn här som måste skriva en remiss till psykiatriska kliniken, som i sin tur gör en bedömning om tvångsvård. Nu känner ju inte jag exakt till det här ärendet men uppenbarligen har man inte ansett att det behövdes. I så fall hade det säkerligen gjorts.
– Jag tror faktiskt dessutom att det är mer tillsyn på häktet än vad det skulle varit om klienterna hade eget boende.