Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk

- På 1930-talet gick flyttleden fortfarande rakt genom Kiruna, säger Tor-Erik Huuva när han visar oss den plats utanför Kiruna där den nya järnvägen ska korsa renarnas väg till och från vinterbetet längre ned i landet.- Fortfarande händer det att eftersläntrande renar irrar sig in på gruvans område där renskötarna får hämta dem.Tor-Erik Huuva är ordförande i Laevas sameby som med sina 8 000 renar är den ena av de två samebyar som drabbas av Kirunas flytt och LKABs expansion.Laevas sameby sträcker sig geografiskt från gränsen mot Norge och cirka 30 mil österut. Staten äger marken men samebyn har rätt att bruka den för rennäring, jakt och fiske. Renarna har fyra betesområden, sommar, vår och höst samt vinter. Rakt över renarnas väg
- Det är vår- och höstbetet som ligger i farozonen, det är därifrån mark kan försvinna, förklarar Tor-Erik Huuva.- Försvinner ett betesområde, försvinner en länk i kedjan. Flyttas inte renarna mellan de här olika betena riskerar man att inte uppfylla renarnas naturliga behov av mat och mineraler. Men renarnas vandring mellan vinter- och sommarbeten påverkas inte bara av den nya staden.Sämre vintrar, men främst modernt skogsbruk, tvingar renarna att flytta från vinterbeten för tidigt, som i sin tur gör dem till lättare byte för rovdjuren.Samebyn har redan släppt till mark till det nya ställverk som Vattenfall byggt någon mil utanför Kiruna. Nästa år börjar den nya järnvägen byggas. Den nya sträckningen går på baksidan av gruvan, rakt över renarnas väg.Banverket planerar en ekodukt, som en gräsbevuxen bro, för att renarna ska kunna ta sig över järnvägen vid Råtsi. Banverket vill göra den 50 meter bred. Tor-Erik Huuva säger att det krävs minst det dubbla för att det ska fungera. Helst ska en flyttled vara minst 150 meter bred och gå genom öppen terräng.- Men ekodukten blir en förbättring för oss när vi flyttar renarna till vinterbetena. För de renar som strövar fritt från vinterbetet kan det bli svårt. Risken är att de irrar sig in i staden.Flytt med lastbil
Förr gick renskötarna till fots med renarna. I dag används snöskoter för att skynda på flyttningen. På en vecka kan renarna flytta tio mil. Men LKABs växande dammar fyllda med sandrester från pelletstillverkningen, hotar Laevas sameby mer än den nya järnvägen. Dammarna riskerar att skära av flyttlederna och därmed samebyn. Istället får renarna flyttas med hjälp av lastbil.- Man kan köra 250 renar varje gång, för samebyn skulle det betyda omkring 30 resor. Mycket mera arbete och mycket dyrare, säger Tor-Erik Huuva. Att flytta renarna på andra vägar är inte möjligt och någon ersättningsmark har staten inte att ge. Då återstår ekonomisk ersättning, förhandlingar pågår med LKAB. Men på sikt tycker inte Tor-Erik Huuvas att det är någon lösning, inte när hela samebyns renskötsel hotas av gruvdriften.- Då hjälper det inte med pengar, inte annat än en kort stund.Men pengar har Laevas och Gabna samebyar ändå begärt för allt arbete de lagt på alla sammanträden och utredningar om konsekvenserna av stadsflytten. Tillsammans begär de en halv miljon kronor av LKAB.- Vi har inte fått någonting. - LKAB vet att de kan göra som de vill. Men man måste tro på framtiden, rennäringen kommer ju att överleva LKAB.

Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk

När LKAB växer och Kiruna måste flyttas är det samerna och rennäringen som får maka på sig. Där Kiruna stad nu ligger gick länge renarnas flyttleder från sommar till vinterbete och tvärtom.