Inte så lätt som det verkar

Barn ska inte vara något hinder. Nu får det vara slut på mina ursäkter för att jag inte kommer igång att träna, tänkte jag en dag. Det finns ju faktiskt barnpassning på olika gym.

Foto: Fotograf saknas!

Norrköping2005-02-03 04:00
Kanon för den ensamstående! Jag peppade min då tvååriga dotter Amanda att det fanns ett jätteroligt lekrum som hon kunde vara i när mamma tränade. Och roligt hade hon. Värre var det för mig. Eftersom det var över ett år sedan jag hade tränat överhuvudtaget var det med darrande armar som jag drog på henne overallen efter det en timmes långa konditionspasset. Eftersvettningarna tycktes aldrig ta slut. Och det var knappt jag orkade sätta henne i vagnen. På skakande ben gick vi hem. Magen knorrade av hunger och jag insåg att det var sju timmar sedan jag åt senast. Hela vägen hem snurrade tankarna på mat. Hade vi något hemma? Hur lång tid tog det att laga? Och hur sent skulle i så fall Amanda komma i säng?

Väl hemma blev Amanda jättegrinig. Inte undra på. Hon hade haft en lång dag. Längre än min egen eftersom hon kommer till dagis tidigare. Hon ville absolut vara i famnen. Men jag hade inga som helst krafter. Och med ett blodsocker som hade åkt berg- och dalbana ett antal gånger och vara jag nära bristningsgränsen. Men, med lite bättre planering ska det nog läsa sig tänkte jag och bet ihop. Och gick tillbaka till gymmet.
Men då ville Amanda inte alls vara i lekrummet. Hon ville också träna. Hon vägrade vara kvar i rummet och fick följa med mig. Hon satt där storögt och lyssnade på när instruktören berättade hur man skulle äta och träna för att må som bäst. Så här efteråt kommer jag bara ihåg att han sade något om långsamma kalorier. Var pasta bra att äta? Före eller efter träningen? Nej, det var nog typ fil man skulle äta efteråt.

Vi gick till gymmet en tredje gång. Men då ville Amanda varken vara i lekrummet eller i träningslokalen. Hon hade fått nog av att lämnas först till personalen på dagis för att någon halvtimme senare lämnas till ny personal. Hon stortjöt! Och hur mycket ska personalen på gymmet behöva stå ut med? Det var bara att gå hem. Och laga kvällsmat.
Eftersom jag hade bestämt mig för att inga ursäkter i världen skulle lägga hinder för träningen kom jag snart på den ultimata lösningen: Jag tränar hemma. Superbra! Jag köpte en sådan där stång med vikter som vi hade använt på passet på gymmet. Klädde om och laddade med en bra cd. Men då kom nästa avbrott: "Jag vill också ha en stång!" krävde Amanda. "Visst! Här!" sade jag och räckte över henne en stång - cykelpumpen. Hon blev helnöjd och sedan körde vi järnet. Upp och ned! Enkel rodd! Och upp med stången på axlarna. Böj på benen.
Och det gick bra ett tag. Nu tränar varken Amanda eller jag. Stången ligger mestadels under sängen och samlar damm. Amanda har tröttnat. Och om ni ursäktar så har jag fullt upp med att laga kvällsmat.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om