Det har varit en intensiv vinter för de fem bärgningsfirmor som utgår från Norrköping. Mycket snöfall, temperaturer på ner mot 20 minusgrader och ofta hård blåst har gjort vägarna svårlästa och betydligt smalare. Drivbildningen som då uppstår gör att många fordon har fastnat.
– De har det besvärligt när det är som i dag. Varje uppdrag tar tid, säger Peter Björde efter att han dirigerat företagets sju bärgningsbilar en januarinatt.
NT fick följande dag åka med en av förarna. Bauta Swensson gick på dagskiftet för att undsätta ett tidningsbud i Eriksvik i närheten av Södra Finnö.
– Det var så mycket snö som hade blåst upp, så jag hade själv svårt att komma iväg från hemmet i morse, säger han när vi klättrar upp i bärgningsbilen.
Efter att vi svängt av från E22 i Söderköping för att åka mot Finnkroken går resan i allt lägre hastighet. Väglaget blir isigare och moddigare när vi närmar oss småvägarna i skärgården.
I Eriksvik står chauffören Baby Lubanzadio och väntar på oss. Budbilen tog sig inte upp på höjden, utan gled åt sidan och fastnade utanför uppfarten med drivhjulen utanför vägkanten. Där har han stått sedan klockan 08 på morgonen, när vi anländer knappt fem timmar senare.
– Det blev en lång dag. Jag fick lite kaffe i huset intill, men det är kallt nu, säger Baby Lubanzadio.
Bilen hade kanat av i backen och under försöken att komma loss fick de varma däcken en slät och hal yta med lera och is. Efter att budbilen bärgats en första gång gick det inte bättre än att fordonet försvann ned i ett djupt dike längre bort.
Bauta Swensson fann sig i situationen.
– Det blev två för en i dag, säger han och skrattar.
Bauta Swensson har kört bärgningsbil i 18 år. Det kan vara en utmaning på flera olika sätt, beroende på platsens omgivning samt väder-, vind- och vägförhållanden.
För att få upp budbilen en andra gång tog han till exempel hjälp av ett träd vid sidan av vägen – för att få rätt kraft och riktning från vajern. Efter en kort bogsering kunde Baby Lubanzadio försiktigt köra iväg.
– Det där trädet stod riktigt bra till, det var min första tanke när jag såg vinkeln: "Så skall vi dra den", säger Bauta Swensson på vägen tillbaka till Norrköping.
Det är kombinationen av problemlösning och att träffa folk som Bauta gillar med yrket. Så gott som alla uppskattar hjälpen och berättar vad som hänt, även om det sällan sker under de drabbades bästa dagar på året.
Tv:s realityserier har också skapat en större förståelse för de som har vägen som arbetsplats.
– Ser jag någon av serierna så blir det helst "Frusna vägar". Speakertexten till "Vägens hjältar" känns lite överdriven, allt blir så jättefarligt. Men de kanadensiska serierna är bäst i den genren, de är inte fullt så uppskruvade. Sedan förstår jag också att det görs saker för att det ska vara bra tv, säger Bauta Swensson.
Efter en övernattning på företagets jourrum hämtar han på tisdagsmorgonen upp en firmabil som fått ett stopp på södra påfarten till E4:an. Nu används en så kallad TMA-bil för att minska hastigheten på motorvägen. En trygghet, berättar firmans ägare Peter Björde.
– Nu har vi egna skyddsbilar, det är ett enormt hjälpmedel att kunna blinka ned bilarna till rätt hastighet. Tidigare har vi fått stå i fartfilen på E4:an och jobba efter att bilar kört in i mitträcket, säger han.
Peter Björde startade Björdes bilbärgning i Norrköping 1985 och säger att årets vinter sticker ut med ovanligt många uppdrag. Men verksamheten har också blivit kostsam.
– När dieselpriserna har legat på topp har det varit kännbart. Det är två år som det varit så och vi har inte höjt priserna i samma utsträckning. Vi har sedan länge haft överenskomna priser med försäkringsbolagen.
Han kallar de andra bärgningsföretagen runt Norrköping för kollegor snarare än konkurrenter. Uppdragen kommer från försäkringsbolag, dit kunderna larmar via SOS Internationals larmcentral som Björdes är anslutet till.
– De fördelar jobben till dem som ska ha uppdraget, säger Peter Björde.
För tio år sedan flyttade firman från Stockholmsvägen till Bråvalla och lokalerna som tidigare tillhörde flygflottiljen F 13.
– Nya påfarten vid Fiskeby har blivit kanon för oss. Här har vi lokaler som är fantastiska. Det är likadant med våra fordon. Det finns inga stolpar i de gamla hangarerna, vilket är bra för oss, säger Peter.