Jacobs brutna arm glömdes bort
Tioårige Jacob Nobrant fick vänta nästan ett dygn med bruten armbåge innan han blev opererad. Då hade han varit utan mat och dryck i 17 timmar.
Foto: Fotograf saknas!
- Det kändes som om man ramlat från trappan, berättar han.
Föräldrarna skyndade sig dit och mötte en blek Jacob med svullen armbåge.
- Jag tänkte hoppas, hoppas att den inte är bruten, säger mamma Jenny Nobrant.
De kom till Vrinnevis akutmottagning strax före klockan fyra på eftermiddagen, och fick snart träffa en läkare. Armbågen röntgades, och bilderna visade på en armbågsfraktur. Jacob behövde därför opereras, men på Vrinnevisjukhuset skulle det inte bli av.
- "Politikerna har bestämt att vi inte har några barnortopediska platser här i Norrköping längre" sade läkaren till oss.
Jacob skulle få vänta på operation eftersom hans fraktur ansågs ligga "i ett bra läge" och det fanns andra patienter som prioriterades högre. Efter att armen hade blivit gipsad skickades han därför hem för natten. En panodil var fjärde till sjätte timme och ingen mat eller dryck efter midnatt var ordinationen. Vid niotiden på morgonen skulle familjen sedan bli kontaktad av personal från Universitetssjukhuset
i Linköping för att få besked om operationen.
Ingen hörde av sig
Men klockan hann bli elva utan att någon hörde av sig. Jacobs mormor, som passade honom på morgonen, började då bli orolig.
Hon ringde till Universitetssjukhuset där hon blev kopplad fram och tillbaka mellan avdelningarna. Ingenstans hade de hört talas om Jacob. Hon ringde vidare till akutmottagningen
i Norrköping, men inte heller de kunde ge några besked. Papperena hade gått iväg till Universitetssjukhuset och därmed upphörde deras ansvar.
Vid tolvtiden tog Jacobs mamma Jenny över ringandet, men utan resultat.
- Det var ingen som hade några papper och ingen som visste någonting.
Först halv två hörde Vrinnevisjukhuset av sig. Ett misstag hade skett - läkarna i Linköping hade för mycket att göra, så Jacob skulle opereras i Norrköping.
Familjen åkte in till akuten, och klockan fem på eftermiddagen var det slutligen dags för operation. Då hade Jacob fastat i 17 timmar.
- Det ska inte fungera på det här sättet, säger pappa Anders upprört. Gör man ett fel så måste man ta ansvar. Även om man inte har några besked att ge är det viktigt att man ringer och säger det. Vad hade hänt om vi inte hade agerat? Eller om det hade varit ett allvarligare fall?
- Det värsta är när man ringer och ingen vet någonting och man skyller på varandra. Att de inte tar hänsyn till att han är ett barn på tio år, säger Jenny.
Får inte hända
Per-Otto Olsson, centrumchef för ortopedin i Östergötland, tycker att det inträffade är olyckligt.
- Det är sådant här som inte får hända, men som tyvärr ändå händer, säger han.
Att händelsen skulle ha någonting med omorgansationen att göra avvisar han bestämt.
- Uppenbarligen är det så att någon har gjort något fel
i vårdkedjan. Det har hänt före den första mars och kan hända igen.
Fungerar barnortpedin i Östergötland?
- Den fungerar. Patienterna blir väl omhändertagna, även om det för en och annan kanske inte fungerar till 100 procent. Det gjorde det inte tidigare heller, vilket förstås inte gör det hela mindre beklagligt.
Så jobbar vi med nyheter