Jag brukar ta en långpromenad genom Norrköping. Det är alltid kul att kolla på vad som händer i stan och kolla på folk.På rundan runt Strömmen hamnade jag bakom två andra tjejer som var ute och power- walkade i duggregnet. När de kom runt ett hörn stod fyra unga killar med kikare och spanade efter fåglar. Rättelse; borde ha spanat efter fåglar. Killarna vände sina kikare mot tjejerna som gick framför mig och utropade diverse uppskattande ord, dock troligtvis inte så uppskattade. Tjejerna körde den coola stilen och ignorerade fågelskådarna totalt.Jag försökte förbereda mig mentalt. Skulle vara framme vid killarna om cirka 10 sekunder. Jag skulle också ignorera dem.-Titta här kommer en till fin fågel, sa en av killarna och följde mig med kikaren. En annan sa att här kommer en "större" fågel.Vad i helvete menade han med det?Jag fortsatte i tystnad fem meter. Men så sprack coolheten. För jag är nog inte en sån som lyckas hålla käften.-Väx upp nån gång!, ropade jag över axeln.Mindre trevliga rop kom tillbaka. Hjärnan gick på högvarv. Vad skulle jag kontra med? Huvudet var tomt.Fingerhälsningen fick duga.
