Kari Folden-Eliasson, 60 år, projektinköpare på Siemens, Norrköping
– Jag tycker att man ska våga vara kvinna och bejaka sin kvinnlighet. För mig är håret en viktig del av det, och kläder. Jag tycker det är roligt med mode men jag klär inte upp mig för någon annan, jag gör det för min egen skull. Jag har provat en massa olika frisyrer och så har jag varit helt utan hår också, det var efter att jag haft en aggressiv form av bröstcancer.
När hände det här?
– 2003. Jag kände en tremillimetersknöl i bröstet. När jag gick på mammografi syntes det ingenting, men min läkare var envis, vilket jag är väldigt tacksam för. Hon skickade mig på punkteringar och ultraljud, då upptäckte de cellförändringar och tog bort en bit av bröstet. På nästa kontroll var cellförändringarna kvar, då tog de bort en bit till. Sedan upptäckte de att det var mer än så och då tog de bort hela bröstet.
Kommer du ihåg hur du tänkte innan, var du rädd för att förlora bröstet?
– Nej, den tanken fanns inte. "Jag har bröstcancer, men jag tänker inte dö", så tänkte jag. De fick ta bort vad de ville, jag fokuserade bara på att överleva. Efter operationerna fick jag cellgifter och strålbehandling. Tre veckor efter att behandlingen startat började jag få hårtussar i handen och då beställde jag direkt en tid hos frisören och rakade av mig alltihop. Att förlora håret var svårt i början, men efter ett tag tänkte jag om – jag ville ju överleva och då blev håret mindre viktigt. I början hade jag en scarf runt huvudet men efter ett tag struntade jag i det. Jag hade stora örhängen och markerande smycken som förstärkte min kvinnlighet i stället. Jag testade att ha peruker också, men efter några månader började håret växa ut igen. Det var grått och krulligt och såg ut som svinto, men jag blonderade det för att få ett kul stuk på det. Jag levde ju och det var huvudsaken.
Fick du bröstimplantat efter operationen?
– Eftersom cancern var så pass aggressiv så ville läkarna vänta i minst tre år innan de rörde området igen, men 2008 gjorde de ett nytt bröst. Jag känner mig mera bekväm sedan jag fick det och det gör faktiskt att jag känner mig mera kvinnlig, även om implantatet inte går att jämföra med det andra bröstet. Jag vill påminna andra kvinnor om hur viktigt det är att känna på sina bröst varje dag, och att våga gå till doktorn om man upptäcker något som inte verkar normalt.
Finns det några egenskaper som du skulle beskriva som typiskt kvinnliga?
– Jag tror att vi kvinnor "skvallrar" mer än män. Nu menar jag inte att vi snackar skit utan ventilerar i grupp och berättar mer om vårt privatliv än vad män gör.