I gårdagens tidning skrev jag om min extremt korta tid som kungens kaffeflicka.
Idag är det aktuellt med amerikanska presidenter och då är det väl lika bra att jag berättar om den gången, då USA:s president bjöd in mig till Vita Huset.
Vi träffades i hans trädgård en het augustidag, Lyndon Baines Johnson och jag. Eller LBJ som jag kallade honom.
Han hade nyligen fått ta över världens mäktigaste ämbete av John F. Kennedy som mördats. Jag var en ung skolflicka som kommit över till USA för att studera språket han talade.
Och nu stod han där framför mig med handen utsträckt. Men jag vägrade! Vietnamkriget pågick och jag gillade inte att USA tagit sig rätten att döda på andra sidan jordklotet.
Så här i efterhand tänker jag sällan på att Vita Husets trädgård vimlade av tusentalstals andra stipendiater, som trängdes för att få hälsa på LBJ. Och jag är mest stolt över att jag lät bli att trängas för att komma fram till honom...
Men jag betvivlar att han märkte det.